tider eller tidsperioder: Två olika grekiska ord används här för att beskriva begreppet tid. Pluralformen av det grekiska ordet chrọnos, som har återgetts med tider, kan syfta på en ospecificerad tidsperiod, lång eller kort. Det grekiska ordet kairọs (återges ibland med olika former av uttrycket ”bestämd tid”; pluralformen återges här med tidsperioder) används ofta om framtida tidsperioder i Guds anordning eller tidsschema, särskilt i samband med Kristus närvaro och hans rike. (Apg 3:19; 1Th 5:1; se studienoter till Mk 1:15; Lu 21:24.)

tider och tidsperioder: Se studienot till Apg 1:7.

bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

Jehovas dag: I Bibeln syftar uttrycket ”Jehovas dag” på speciella tidsperioder när Jehova Gud verkställer dom över sina fiender och upphöjer sitt namn. Uttrycket har sin bakgrund i de hebreiska skrifterna. (Det förekommer bland annat i Jes 13:6; Hes 7:19; Joel 1:15; Am 5:18; Ob 15; Sef 1:14; Sak 14:1; Mal 4:5.) Profeten Joel talar om ”Jehovas stora och vördnadsbjudande dag”. (Joel 2:31) Petrus citerade Joels ord vid pingsten 33 v.t., och det finns nedtecknat i Apg 2:20. (Se studienot till Apg 2:20.) Jehovas dag kom över Jerusalem år 70 v.t. som en uppfyllelse av Joels profetia. Här i 1Th 5:2 syftar Paulus på en framtida Jehovas dag, som är densamma som den stora prövning som Jesus förutsade i Mt 24:21. (Läs mer om varför Guds namn används här i Tillägg C3 introduktion; 1Th 5:2.)

som en tjuv om natten: Tjuvar slår i regel till om natten, snabbt och oväntat. (Job 24:14; Jer 49:9; Mt 24:43) På samma sätt kommer Jehovas dag att komma plötsligt och överraskande. (2Pe 3:10; Upp 16:15) Trogna kristna lyder uppmaningen att hålla sig vakna och vänta på den dagen. (Lu 12:39; Upp 3:3) De kanske också blir överraskade över hur plötsligt den börjar (Mt 24:42–44; Lu 12:40), men de är förberedda och redo (1Th 5:4).

Jehovas: Det här citatet är hämtat från Joel 2:31, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)

mycket lidande: Det grekiska ordet betyder ordagrant ”förlossningsvärkar” och syftar på den intensiva smärtan vid en förlossning. Här syftar ordet på lidande, smärta och vånda i allmänhet, men det skulle också kunna betyda att problemen och lidandet, i likhet med förlossningsvärkar, kommer att tillta i omfattning, intensitet och varaktighet under tiden före den stora prövningen som nämns i Mt 24:21.

ska undergång plötsligt komma över dem: Det Paulus säger här tyder på att det kommer att gå kort eller ingen tid mellan uttalandet om ”fred och säkerhet” och den undergång som ska drabba dem som gör uttalandet. Undergången kommer att vara plötslig och oundviklig. Den grekiska frasen innehåller två ord med liknande innebörd för att understryka hur plötsligt undergången kommer. En liknande kombination av ord förekommer i Lu 21:34, där det också talas om att Jehovas dag kommer plötsligt.

lika plötsligt som värkarna drabbar en gravid kvinna: Värkar kommer plötsligt, och man kan inte veta vilken dag eller timme de börjar. Så Paulus använder den här metaforen för att framhålla hur plötslig och oundviklig den kommande undergången kommer att bli. När värkarna sätter i gång vet man att det är början på en process som är omöjlig att stoppa. (Jämför studienot till Mt 24:8.)

de ska på inga villkor komma undan: Paulus använder här två negationer (ordagrant ”inte inte komma undan”) för att understryka att det kommer att vara omöjligt för de onda att undkomma den plötsliga undergången.

skulle överraska er, precis som dagsljuset skulle överraska en tjuv: En del bibelöversättningar förmedlar den här tanken: ”överraska er som en tjuv”. Den återgivningen grundas på flera gamla grekiska handskrifter som har ordet ”tjuv” som subjekt i satsen. Men det finns också många handskrifter som har det ordet som objekt i satsen. Den återgivningen stämmer med sammanhanget, där Paulus säger att ”ni är inte i mörker” utan ”ni är alla ljusets söner och dagens söner”. (1Th 5:5) Oavsett är huvudtanken att de kristna inte ska bli överraskade av Jehovas dag.

som dagsljuset skulle överraska en tjuv: I 1Th 5:2 liknar Paulus Jehovas dag vid en tjuv som kommer plötsligt och utan förvarning. Men här verkar det som att Paulus byter illustration och liknar Jehovas dag vid dagsljuset. När det blir ljust på morgonen avslöjas det vad tjuvar håller på med, för de bryter sig ofta in och stjäl på natten. (Job 24:14; Joh 3:20) Morgonljuset kan överraska tjuvar som blir så uppslukade av att stjäla att morgonen kommer oväntat. Till skillnad från tjuvar ska sanna kristna vara ”ljusets söner”, som varken tillhör natten eller mörkret. (1Th 5:5) De bildspråk som Paulus använder, både det i vers 2 och det i vers 4, framhåller att de kristna måste hålla sig andligt vakna.

sova vidare: I Bibeln används det grekiska ord som här återgetts med ”sova vidare” ofta om bokstavlig sömn. (Mt 8:24; Mk 4:38; 1Th 5:7) Men det kan också användas som en metafor för någon som är apatisk eller likgiltig och ouppmärksam. En person som sover vet oftast inte vad som pågår omkring honom och märker inte att tiden går. En som sover i andlig bemärkelse missar också sådant som händer omkring honom. Han kan inte urskilja att viktiga saker som händer är knutna till Jehovas avsikt och är ett tecken på att Jehovas dag närmar sig. Här varnar Paulus de kristna för att sova vidare ”som de andra”. De inbillar sig att det är långt till dess att Guds dom verkställs. (2Pe 3:10–12)

vara sansade: Ordagrant ”vara nyktra”. Det grekiska ord som används här förekommer även i 1Th 5:8; 2Ti 4:5 (”var balanserad”); 1Pe 1:13 (”var klartänkta”); 4:7 (”visa … gott omdöme”); 5:8 (”var klartänkta”).

tron och kärleken som pansar över bröstet: I den här versen använder Paulus två delar av en rustning för att illustrera tre viktiga kristna egenskaper: tro, kärlek och hopp. (Se studienot till hoppet om räddning som hjälm i den här versen och studienot till 1Th 1:3.) Precis som ett pansar skyddar en soldats hjärta, skyddar tro och kärlek en kristens bildliga hjärta. För att understryka hur viktiga sådana egenskaper är för en kristen jämför Paulus dem vid den rustning en soldat har på sig när han riskerar sitt liv på slagfältet. I Ef 6:14 låter Paulus pansaret få representera egenskapen rättfärdighet.

hoppet om räddning som hjälm: Precis som en hjälm skyddar en soldats huvud, skyddar hoppet om räddning en kristens sinne. Paulus nämner den här bildliga hjälmen och ”tron och kärleken som pansar över bröstet” i samband med att han pratar om hur viktigt det är att hålla sig andligt vaken. (1Th 5:6, 7) En kristen som har på sig den här hjälmen har ”blicken stadigt riktad mot belöningen”, som Mose hade. (Heb 11:26) Om han håller hoppet om räddning starkt kommer han att kunna hålla sig andligt vaken. (Se studienot till Ef 6:17.)

den kärlek ni lagt ner i ert trogna arbete och på er uthållighet, som grundar sig på … ert hopp: Paulus kopplade ihop tro, kärlek och hopp med arbetet som de kristna i Thessalonike utförde. På grekiska är orden som har återgetts med ”kärlek”, ”trogna” och ”hopp” substantiv. Så den här frasen skulle också kunna översättas ”ert arbete grundat på tro, era ansträngningar grundade på kärlek och er uthållighet grundad på hopp”. De här egenskaperna hjälpte de kristna i Thessalonike att arbeta hårt och hålla ut i tjänsten för Jehova. I Bibeln förknippas ofta tro, kärlek och hopp med att man är entusiastisk i tjänsten för Jehova. (1Kor 13:13; Gal 5:5, 6; Kol 1:4, 5; 1Th 5:8; Heb 6:10–12; 10:22–24; 1Pe 1:21, 22)

räddningens hjälm: Hjälmen som en romersk soldat bar skyddade hans huvud, ansikte och nacke. Paulus använder hjälmen som en bild av en kristens hopp om att bli räddad av Gud. (1Th 5:8) Precis som en hjälm skyddar huvudet så skyddar det kristna hoppet en kristens sinne och tankeförmåga. Satan försöker på ett utstuderat sätt förgifta de kristnas sinnen med egoism, hat och illojalitet. Men om de kristna fokuserar på det kristna hoppet kan de stå emot och slå bort allt som kan påverka deras tänkesätt negativt. (Mk 7:20–22; 2Kor 4:4; Upp 12:9) En annan metod Satan använder är direkt förföljelse. Men hoppet om räddning hjälper de kristna att bevara sin glädje även i svåra situationer. (Jes 12:2; Mt 5:11, 12) I de hebreiska skrifterna står det att Jehova bär räddning, eller seger, som en bildlig hjälm. (Jes 59:17, fotnot) Jehova har alltid sitt folks räddning och sin seger i tankarna. (Jer 29:11)

har inte dött, hon sover bara: I Bibeln liknas döden ofta vid en sömn. (Ps 13:3; Joh 11:11–14; Apg 7:60; 1Kor 7:39; 15:51; 1Th 4:13) Jesus skulle ge flickan livet tillbaka, så det kan tänkas att han sa detta för att han skulle visa att det är möjligt för människor att uppväckas från döden precis som de kan väckas från en djup sömn. Jesus kraft att uppväcka flickan kom från hans Far, ”som uppväcker de döda och som talar om det som inte finns som om det redan fanns”. (Rom 4:17)

somnar in: Eller ”sover i döden”. Det grekiska ord som har återgetts med ”somnar in” används i samband med att vara död. (Mt 9:24; Mk 5:39 och studienot; Lu 8:52) Här i 1Th 5:10 talar Paulus tydligtvis om att vara vakna eller somna i betydelsen vara levande eller död.

uppmuntrar: Eller ”förmanar”. Det grekiska verbet parakalẹō betyder ordagrant ”kalla till sin sida”. Det har en bred betydelse och kan förmedla tanken på att ”uppmuntra” (Apg 11:23; 14:22; 15:32; 1Th 5:11; Heb 10:25), ”trösta” (2Kor 1:4; 2:7; 7:6; 2Th 2:17) och i några fall ”förmana”, ”uppmana” (Apg 2:40; Rom 15:30; 1Kor 1:10; Flp 4:2; 1Th 5:14; 2Ti 4:2; Tit 1:9, fotnot). Det nära sambandet mellan att förmana, trösta och uppmuntra visar att en kristen aldrig ska förmana någon på ett hårt eller ovänligt sätt.

fortsätt uppmuntra: Eller ”fortsätt trösta”, som samma grekiska ord har återgetts med i 1Th 4:18. (Se studienot till Rom 12:8.)

har ledningen över er: Eller ”leder er”, ”presiderar bland er”. Det grekiska ordet proịstēmi betyder ordagrant ”stå inför (framför)” och kan inbegripa tanken på att leda, anföra, vägleda, visa intresse för och bry sig om andra.

ger … råd och vägledning: Detta är en återgivning av ett grekiskt ord (nouthetẹō) som är sammansatt av ordet för ”sinne” (nous) och ordet för ”lägga” (tịthēmi). Det kan ordagrant återges med ”lägga sinnet i”. I några sammanhang används det i betydelsen ”varna”, som i 1Th 5:14.

Visa dem särskilt stor omtanke: Det här uttrycket understryker vilken stor omtanke och respekt de kristna ska visa ”dem som arbetar hårt” bland dem. (1Th 5:12) Det grekiska ord som har översatts med ”särskilt stor” är sammansatt av grekiska ord som betyder ”mer än”, ”väldigt mycket” och ”i överflöd”.

Varna: Eller ”Förmana”. (Se studienot till 1Th 5:12.)

dem som inte lever ett skötsamt liv: Det grekiska ord som används här användes ofta om soldater som inte rättade in sig i ledet eller inte lydde order. Historikern Josefus, som levde under det första århundradet, använde ordet för att beskriva trupper som ”ryckte fram i oordning”. I dagligt tal kunde det grekiska ordet användas om någon som var lat och arbetsskygg, men oftast användes det om någon som inte ville rätta sig efter allmänna normer. Paulus använder ordet i en bred betydelse om personer i den kristna församlingen som var rebelliska och olydiga och som kraftigt avvek från kristna normer. (1Th 4:11; 2Th 3:6)

trösta: Det grekiska ordet för ”trösta” (paramythẹomai) används också i Joh 11:19, 31 om judarna som kom för att trösta Maria och Marta när deras bror, Lasarus, hade dött. Det innehåller tanken på stor ömhet och tröst. (Se studienot till 1Kor 14:3.)

de nedstämda: Eller ”de modfällda”. Det grekiska ordet (oligọpsychos) kan ordagrant återges med ”de med liten själ”. Antikens grekiska skribenter använde ett ord med motsatt betydelse, ”de med stor själ”, om dem som hade bra självkänsla och var fulla av självtillit. Så ordet som Paulus använder här verkar ha innehållit tanken på låg självkänsla. Samma grekiska ord används i Septuaginta som en översättning av hebreiska ord som återgetts med ”oroliga” och ”olycklig”. (Jes 35:4; 54:6) Några av de kristna i Thessalonike kan ha varit modfällda och nedstämda på grund av att de blev förföljda eller sörjde en medtroende som dött. (1Th 2:14; 4:13–18) Paulus säger inte att de kristna ska förmana eller varna de nedstämda. I stället säger han att de ska trösta och uppmuntra dem. (Se studienot till trösta i den här versen.)

ha tålamod med alla: De grekiska orden för ”tålamod” innehåller tanken på att man lugnt håller ut och inte blir arg så lätt. Det är egenskaper som Jehova och Jesus hela tiden visar när de har med människor att göra. (Rom 2:4; 9:22; 1Ti 1:16; 1Pe 3:20; 2Pe 3:9, 15; se studienot till Gal 5:22.) De kristna vill efterlikna Jehova och Jesus, och därför måste de vara tålmodiga. (1Kor 11:1; Ef 5:1) Det grekiska verbet för ”ha tålamod” används två gånger i Jesus liknelse om två tjänare, som båda sa: ”Ha tålamod med mig.” (Mt 18:26, 29) Den onde tjänaren som inte ville förlåta var inte tålmodig och barmhärtig. Det var däremot kungen, som Jesus använde som en bild av sin himmelske Far, Jehova. (Mt 18:30–35) Jesus liknelse och sättet som verbet används på i 2Pe 3:9 visar att tålamod innefattar att man är förlåtande och barmhärtig.

ger … råd och vägledning: Detta är en återgivning av ett grekiskt ord (nouthetẹō) som är sammansatt av ordet för ”sinne” (nous) och ordet för ”lägga” (tịthēmi). Det kan ordagrant återges med ”lägga sinnet i”. I några sammanhang används det i betydelsen ”varna”, som i 1Th 5:14.

uppmuntrar och tröstar: De grekiska orden parạklēsis (översatt med ”uppmuntrar”) och paramythịa (översatt med ”tröstar”) förmedlar båda tanken på uppmuntran, men ordet paramythịa innehåller en ännu högre grad av ömhet och tröst. Det besläktade verbet paramythẹomai används i Joh 11:19, 31 om de judar som kom för att trösta Marta och Maria när deras bror, Lasarus, hade dött. (Se även 1Th 5:14, där verbet också har återgetts med ”trösta”.)

tålamod: Det grekiska ordet för ”tålamod” kan ordagrant översättas med ”det att vara lång till humöret (anden)”. (Kingdom Interlinear) Det betyder att man lugnt håller ut, har fördrag med andra och är sen till vrede. Jehova är det främsta exemplet på att visa tålamod. (Rom 2:4; 9:22; 1Ti 1:16; 1Pe 3:20; 2Pe 3:9, 15) Paulus nämner att tålamod är en viktig del av kristen kärlek. (1Kor 13:4)

Be ständigt: Paulus menade inte att de kristna i Thessalonike skulle be precis hela tiden. Men han uppmanade dem att be ofta. De skulle vända sig till Jehova för att få vägledning och alltid vara medvetna om att de var beroende av honom i alla sidor av livet. (Ord 3:6) Paulus gav liknande uppmaningar i sina andra brev. (Rom 12:12; Ef 6:18; Flp 4:6; Kol 4:2)

Släck inte andens eld: Uttrycket ”släck … eld” är en översättning av ett enda grekiskt verb som ordagrant betyder ”släcka”. I Mk 9:48 och Heb 11:34 används det i samband med symbolisk och bokstavlig eld. Här använder Paulus det i bildlig bemärkelse om Guds ande, eller verksamma kraft. Guds ande kan vara som en eld i de kristna, som får dem att vara brinnande. Den får dem att prata och uppföra sig på ett sätt som stämmer med Jehovas vilja. (Se Rom 12:11 och studienot; se studienot till Apg 18:25.) Om en kristen låter köttet styra vad han tänker eller gör, ignorerar han Guds heliga ande och släcker andens eld i sitt hjärta. (Gal 5:17; 1Th 4:8)

brinnande i anden: Ordagrant ”kokande till anden”. Det grekiska ord som har återgetts med ”brinnande” betyder bokstavligen ”kokande”. Men här används det bildligt för att förmedla tanken på att glöda av eller utstråla entusiasm. I det här uttrycket syftar tydligtvis det grekiska ordet för ”ande” (pneuma) på Guds heliga ande, som kan vara en drivkraft som får en person att göra det som stämmer med Jehovas vilja. (Se studienot till Mk 1:12.) Men ordet ”ande” kan också avse den drivkraft som kommer från en människas symboliska hjärta och får henne att tala eller handla på ett visst sätt. Det är därför möjligt att den här versen rymmer båda tankarna, nämligen att Apollos brann för det som var rätt och att han leddes av Guds ande. Men några menar att uttrycket i det här sammanhanget helt enkelt är ett idiom som betecknar stor iver och entusiasm. Det kan i så fall förklara hur Apollos kunde vara ”brinnande i anden” även om han inte kände till dop i Jesus namn. Hur som helst behövde Apollos ande ledas av Guds ande för att han skulle kunna brinna för det som var rätt och vara villig att ändra sitt tänkesätt. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.)

Var brinnande i anden: Eller ”Var brinnande på grund av anden”. Det grekiska ord som har återgetts med ”brinnande” betyder bokstavligen ”kokande”. En del menar att uttrycket i det här sammanhanget helt enkelt är ett idiom som betecknar stor iver och entusiasm. Men här används det bildligt för att förmedla tanken på att glöda av eller utstråla entusiasm på grund av Guds ”ande” (grekiska: pneuma), hans verksamma kraft. Denna ande kan motivera en person att göra det som stämmer med Jehovas vilja. (Se studienot till Mk 1:12.) Att vara brinnande i Guds ande påverkar också en människas egen ande eller drivkraft och fyller henne med iver och entusiasm för det som är rätt. (Läs mer om de principer för bibelöversättning som har styrt återgivningen av det här grekiska uttrycket i Tillägg A1.)

profetior: Dvs. budskap från Gud. (Se Ordförklaringar under ”Profetia”.) Om man ser budskap som är inspirerade av Gud som värdelösa, inte bryr sig om dem och avvisar dem på ett respektlöst sätt skulle det vara detsamma som att förakta dem.

Pröva äktheten i: Det grekiska ord som Paulus använder här kan också återges med ”förvissa er om”. Ordet syftar på att man undersöker och granskar något för att se om det är äkta, till exempel ädla metaller. Paulus använder samma grekiska ord i Rom 12:2 (se studienot) i uttrycket ”avgöra”.

Pröva äktheten i allt: Det här uttalandet visar att de kristna måste försäkra sig om att allt de tror på stämmer med Guds vilja. (Jämför Apg 17:11.) I det här sammanhanget säger Paulus i vers 20: ”Förakta inte profetior.” Den här varningen visar att de kristna i Thessalonike skulle försäkra sig om att profetior som de trodde på verkligen kom från Gud. Under det första århundradet v.t. var det några av Jesus efterföljare som hade fått gåvan att profetera. (Rom 12:6; 1Kor 14:1–3) Men Jesus förutsade att det också skulle finnas falska profeter. (Mt 24:11, 24; Mk 13:22) De kristna skulle tänka på vilken slags person som kom med profetian (Mt 7:16–20) och fundera på om innehållet stämde med de inspirerade Skrifterna. När Paulus skrev till de kristna i Thessalonike (ca 50 v.t.) var Matteusevangeliet antagligen den enda boken i de kristna grekiska skrifterna som redan var skriven. För att ta reda på om en profetia eller lära verkligen var från Gud behövde de alltså studera de hebreiska skrifterna noga.

avgöra: Eller ”övertyga er om”, ”förvissa er om”. Det grekiska ord som används här, dokimạzō, har betydelsen ”bekräfta genom att pröva”, ofta med ett positivt utfall. Ordet kan också återges med ”godkänna”. (1Kor 11:28) En del översättare återger det med ”bekräfta”, ”bedöma”. Paulus uppmuntrade alltså varken till blind tro eller till skepticism. Han uppmanade i stället de kristna att på ett positivt sätt pröva Guds normer för att kunna förstå dem, tillämpa dem och få uppleva nyttan med dem. På så sätt kan de själva övertyga sig om att det är gott och fullkomligt att göra ”Guds vilja”.

välsigna den anda ni visar: Ordagrant ”vara med er ande”. Det grekiska ord som här återgetts med ”anda” (pneuma) syftar i detta sammanhang på den inre drivkraft eller dominerande sinnesinställning som får en person att säga eller göra saker på ett visst sätt. Bibeln använder samma ord när den talar om att man bör ha ”ett milt och behagligt sätt” (1Pe 3:4) och ”en ande av mildhet” (Gal 6:1, fotnot). I 2Ti 1:7 nämner Paulus ”en ande som ger oss kraft, kärlek och gott omdöme” som kontrast till ”en ande som gör oss fega”. Han avslutar sedan brevet till Timoteus med orden: ”Jag ber att Herren ska välsigna den anda du visar.” (2Ti 4:22) Precis som en enskild individ kan ha en viss anda, kan en grupp människor också ha det. Här i de avslutande orden till galaterna, och även i brevet till filipperna, använder Paulus ett pronomen i plural (”ni”, eller ”er”) för att uttrycka att han vill att alla i de här församlingarna ska ha en anda som är i harmoni med Guds vilja och Kristus exempel. (Flp 4:23)

er ande, själ och kropp: Paulus uppriktiga bön för sina medtroende i Thessalonike (vers 23, 24) reflekterar hans innerliga omtanke om hela den kristna församlingen under det första århundradet. I det här sammanhanget har de tre orden tydligen följande innebörd: ande, dvs. församlingens dominerande anda (se studienoter till 1Kor 5:5; Gal 6:18; och Ordförklaringar under ”Ande”); själ, dvs. församlingens liv, eller existens (se Ordförklaringar under ”Själ”); kropp, dvs. hela gruppen av smorda kristna som utgör församlingen. (Jämför 1Kor 12:12, 13.) Paulus uppriktiga omtanke om församlingen är tydlig när han ber Gud att göra dem ”fullständigt heliga” och att han ska bevara dem ”rena och fullständiga i varje avseende”.

under vår Herre Jesus Kristus närvaro: Se studienot till 1Th 2:19.

överlämna en sådan man åt Satan: Ordagrant ”överlämna en sådan åt Satan till köttets tillintetgörelse”. Det här var en uppmaning att utesluta en man ur församlingen. (1Kor 5:13; 1Ti 1:20) Mannen skulle då bli en del av den värld där Satan är gud och härskare. (1Jo 5:19) I och med det skulle mannens syndfulla inflytande avlägsnas från församlingen. Mannen skulle med andra ord inte längre kunna påverka församlingen negativt, vilket skulle leda till att anden, dvs. den goda andan, i församlingen bevarades. (2Ti 4:22)

närvaro: Paulus nämner Kristus närvaro sex gånger i sina två brev till thessalonikerna, och det här är första gången. (Se Ordförklaringar under ”Närvaro”; se också ”Introduktion till 1 Thessalonikerna”.) Paulus ser fram emot Jesus närvaro, och han blir glad av att tänka på att hans medtroende då kommer att bli belönade. Senare i brevet ber han att de ska vara ”rena och heliga inför vår Gud och Far under vår Herre Jesus närvaro med alla sina heliga”. (1Th 3:13; se studienot till 1Kor 15:23.)

med en helig kyss: I fyra av sina brev (här och i 1Kor 16:20; 2Kor 13:12; 1Th 5:26) uppmuntrar Paulus sina medkristna att hälsa varandra ”med en helig kyss”. Aposteln Petrus använde ett liknande uttryck: ”Hälsa varandra med en kärlekens kyss.” (1Pe 5:14) På Bibelns tid var kyssar ett tecken på tillgivenhet, respekt och fred. Man brukade också kyssa varandra som en hälsning eller som ett farväl. (Rut 1:14; Lu 7:45) Det var vanligt med kyssar mellan män och kvinnor som var släkt (1Mo 29:11; 31:28), mellan män som var släkt och mellan nära vänner (1Mo 27:26, 27; 45:15; 2Mo 18:7; 1Sa 20:41, 42; 2Sa 14:33; 19:39; se studienot till Apg 20:37). Bland de kristna var sådana tecken på tillgivenhet något som bottnade i den familjekänsla och de andliga band som de som sanna tillbedjare hade. Det var inte något formalistiskt eller rituellt över det hela, och det fanns inga romantiska eller sexuella undertoner. (Joh 13:34, 35)

med en helig kyss: Se studienot till Rom 16:16.

Herrens: I det här sammanhanget kan ”Herren” syfta antingen på Jehova Gud eller på Jesus Kristus. När det inte finns någon koppling till de hebreiska skrifterna eller när sammanhanget inte ger stöd för att använda Guds namn har översättningskommittén som står bakom Nya världens översättning valt att behålla återgivningen ”Herre” för att hålla sig inom ramen för översättning och inte börja tolka texten. (Se Tillägg C1.) En del översättningar av de kristna grekiska skrifterna till hebreiska och andra språk använder Guds namn här, men i det här sammanhanget kan ”Herren” lika gärna syfta på Herren Jesus Kristus. (1Th 5:28)

vara med er: I en del handskrifter avslutas brevet med ”Amen”. Även om några av Paulus brev avslutas med ”Amen” (Rom 16:27; Gal 6:18), finns det inte starkt stöd i handskrifterna för att föra in det här.