Mina vänner: Eller ”Mina barn”, ”Små barn”. Det grekiska ordet paidịon (diminutiv av pais, ”barn”) var ett personligt tilltal och kan spegla en fars intresse för sina barn. Här är det ett varmt uttryck för vänskap.

inte något att äta: Eller ”ingen fisk”. Det grekiska ordet prosfạgion förekommer bara här i de kristna grekiska skrifterna. I icke-bibliska texter betecknar det något som kan ätas tillsammans med bröd. I det här sammanhanget syftar det uppenbarligen på fisk, eftersom det ingår i en fråga som ställs till en grupp fiskare.

den som Jesus var särskilt fäst vid: Eller ”den som Jesus älskade”. Det här är första tillfället av fem där en viss lärjunge som Jesus ”var särskilt fäst vid” nämns. (Joh 19:26; 20:2; 21:7, 20) De flesta anser att detta syftar på aposteln Johannes, som var son till Sebedeus och bror till Jakob. (Mt 4:21; Mk 1:19; Lu 5:10) Ett skäl till det är att aposteln Johannes inte nämns vid namn i det här evangeliet (däremot nämns ”Sebedeus söner” i Joh 21:2). Ytterligare ett skäl är det som sägs i Joh 21:20–24, där uttrycket ”den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid” används om Johannesevangeliets skribent. Dessutom sa Jesus om den aposteln: ”Om jag vill att han ska vara kvar här tills jag kommer, så är det inget du behöver tänka på.” Det antyder att lärjungen som Jesus talar om skulle leva längre än Petrus och de andra apostlarna, och den beskrivningen stämmer på aposteln Johannes. (Se studienoter till Joh Titel och Joh 1:6; 21:20.)

den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid: Eller ”den lärjunge som Jesus älskade”. Det här är det sista tillfället av fem där en viss lärjunge som Jesus ”var särskilt fäst vid” nämns. (Joh 13:23; 19:26; 20:2; 21:7, 20) De flesta anser att den här lärjungen var aposteln Johannes, som var son till Sebedeus och bror till Jakob. (Mt 4:21; Mk 1:19; Lu 5:10; Joh 21:2) Som sammanhanget i Joh 21:20–24 visar var ”den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid” samme lärjunge som den ”som har skrivit ner det”, dvs. som var skribent till Johannesevangeliet. (Se studienoter till Joh Titel; 1:6; 13:23.)

naken: Det grekiska ordet gymnọs kan betyda ”oklädd”, ”utan ytterkläder”. (Jak 2:15, fotnot)

lärjungen som Jesus var särskilt fäst vid: Eller ”lärjungen som Jesus älskade”. Det här är det fjärde tillfället av fem där en viss lärjunge som Jesus ”var särskilt fäst vid” nämns. (Joh 13:23; 19:26; 20:2; 21:7, 20) De flesta anser att den här lärjungen är aposteln Johannes, som var son till Sebedeus och bror till Jakob. (Mt 4:21; Mk 1:19; Lu 5:10; Joh 21:2; skälen till att man menar det redovisas i studienoter till Joh 13:23; 21:20.)

inte klädd: Ordagrant ”naken”. Det grekiska ordet gymnọs kan betyda ”oklädd”, ”utan ytterkläder”. (Jak 2:15, fotnot; se studienot till Mt 25:36.)

omkring 90 meter: Ordagrant ”omkring 200 alnar”. Det grekiska ordet pẹ̄chys (översatt med ”aln” eller ”alnar” i Mt 6:27, studienot; Lu 12:25, studienot; Upp 21:17) avser ett kort längdmått som ungefär motsvarar avståndet från armbågen till långfingerspetsen. Israeliterna använde vanligtvis en aln på ca 44,5 cm. (Se Ordförklaringar under ”Aln” och Tillägg B14.)

sa Jesus till Simon Petrus: Det här samtalet mellan Jesus och Petrus ägde rum kort efter att Petrus hade förnekat Jesus tre gånger. Jesus ställde tre rannsakande frågor till Petrus om hur han kände för honom, och till slut blev Petrus bedrövad. (Joh 21:17) I Johannes skildring i Joh 21:15–17 används två olika grekiska verb: agapạō och filẹō, som båda har översatts med älskar. Verbet agapạō används de två första gångerna Jesus frågar Petrus: ”Älskar du mig?” Båda gångerna bekräftar Petrus med kraft att han gör det, och då används det grekiska ordet filẹō, som betonar hans starka känslor för Jesus. Detta mer känsloladdade ord används även när Jesus ställer sin tredje fråga, och än en gång bekräftar Petrus sina starka känslor. Varje gång Petrus bekräftade sin kärlek betonade Jesus att den kärleken bör motivera Petrus att vara en andlig herde för Jesus lärjungar, som han här kallar för lamm och ”små får”, och se till att de har bete, dvs. andlig mat. (Joh 21:16, 17; 1Pe 5:1–3) Jesus lät Petrus bekräfta sin kärlek tre gånger och gav honom sedan ansvaret att ta hand om fåren. På det här sättet behövde ingen tvivla på att Jesus hade förlåtit Petrus för att han hade förnekat honom tre gånger.

Johannes: I vissa gamla handskrifter kallas aposteln Petrus far Johannes i den här versen. I andra gamla handskrifter kallas han ”Jona”. I Mt 16:17 kallar Jesus Petrus för ”Simon, Jonas son”. (Se studienot till Mt 16:17.) Enligt en del forskare kan de grekiska formerna av namnen Johannes och Jona vara olika stavningsformer av samma hebreiska namn.

älskar du mig mer än de här?: Grammatiskt sett kan uttrycket ”mer än de här” förstås på flera sätt. En del bibelkommentatorer föredrar innebörden ”älskar du mig mer än du älskar de andra lärjungarna?” eller ”älskar du mig mer än de andra lärjungarna gör?” Men den mest troliga innebörden är ”älskar du mig mer än detta?”, dvs. den fisk de hade fångat eller det som hade med fiskeriverksamheten att göra. Den övergripande tanken i versen verkar alltså vara: ”Älskar du mig mer än materiella saker och intressen? Om du gör det, se då till att mina lamm får bete.” Frågan är förståelig med tanke på Petrus tidigare beslut. Han var en av Jesus första lärjungar (Joh 1:35–42), men han följde inte Jesus på heltid från första början. I stället återvände han till fiskeriverksamheten. Några månader senare bad Jesus honom att lämna den bakom sig och bli ”människofiskare”. (Mt 4:18–20; Lu 5:1–11) Kort efter Jesus död sa Petrus att han skulle ge sig ut och fiska, och några apostlar följde med honom. (Joh 21:2, 3) Det verkar därför troligt att Jesus ville få Petrus att förstå att han måste fatta ett avgörande beslut: skulle han satsa på fiskeribranschen, som representerades av fisken framför dem, eller skulle han prioritera uppgiften att ge andlig mat åt Jesus får, eller efterföljare? (Joh 21:4–8)

Jonas son: Eller ”Barjona”. Många hebreiska namn innehåller det hebreiska ordet ben eller det arameiska ordet bar, som bägge betyder ”son”, följt av faderns namn. Detta blir då ett slags tillnamn. Användningen av det arameiska lånordet bar i många namn, t.ex. Bartolomeus, Bartimeus, Barnabas och Bar-Jesus, visar att den hebreiska som talades på Jesus tid hade påverkats av arameiska.

älskar ... älskar: Den första förekomsten av ”älskar” i versen är från grekiskans agapạō, och den andra är från grekiskans filẹō. (Se studienot till Joh 21:15.)

små får: Det grekiska ordet probạtion, som här och i vers 17 har översatts med ”små får”, är diminutivformen av det grekiska ordet för ”får”. I de kristna grekiska skrifterna används diminutiv ofta för att framhäva tillgivenhet eller förtrolighet. (Se Ordförklaringar under ”Diminutiv”.)

sa Jesus till Simon Petrus: Det här samtalet mellan Jesus och Petrus ägde rum kort efter att Petrus hade förnekat Jesus tre gånger. Jesus ställde tre rannsakande frågor till Petrus om hur han kände för honom, och till slut blev Petrus bedrövad. (Joh 21:17) I Johannes skildring i Joh 21:15–17 används två olika grekiska verb: agapạō och filẹō, som båda har översatts med älskar. Verbet agapạō används de två första gångerna Jesus frågar Petrus: ”Älskar du mig?” Båda gångerna bekräftar Petrus med kraft att han gör det, och då används det grekiska ordet filẹō, som betonar hans starka känslor för Jesus. Detta mer känsloladdade ord används även när Jesus ställer sin tredje fråga, och än en gång bekräftar Petrus sina starka känslor. Varje gång Petrus bekräftade sin kärlek betonade Jesus att den kärleken bör motivera Petrus att vara en andlig herde för Jesus lärjungar, som han här kallar för lamm och ”små får”, och se till att de har bete, dvs. andlig mat. (Joh 21:16, 17; 1Pe 5:1–3) Jesus lät Petrus bekräfta sin kärlek tre gånger och gav honom sedan ansvaret att ta hand om fåren. På det här sättet behövde ingen tvivla på att Jesus hade förlåtit Petrus för att han hade förnekat honom tre gånger.

för tredje gången: Petrus hade förnekat sin Herre tre gånger. Nu gav Jesus honom möjlighet att bekräfta sina känslor för honom tre gånger. Varje gång Petrus gjorde det sa Jesus till honom att visa den kärleken genom att sätta helig tjänst framför allt annat. Petrus och andra ansvariga bröder skulle vara herdar för Kristus trogna efterföljare och se till att de fick mat och blev styrkta. De här efterföljarna var smorda, men de behövde ändå andlig mat. (Lu 22:32)

den som Jesus var särskilt fäst vid: Eller ”den som Jesus älskade”. Det här är första tillfället av fem där en viss lärjunge som Jesus ”var särskilt fäst vid” nämns. (Joh 19:26; 20:2; 21:7, 20) De flesta anser att detta syftar på aposteln Johannes, som var son till Sebedeus och bror till Jakob. (Mt 4:21; Mk 1:19; Lu 5:10) Ett skäl till det är att aposteln Johannes inte nämns vid namn i det här evangeliet (däremot nämns ”Sebedeus söner” i Joh 21:2). Ytterligare ett skäl är det som sägs i Joh 21:20–24, där uttrycket ”den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid” används om Johannesevangeliets skribent. Dessutom sa Jesus om den aposteln: ”Om jag vill att han ska vara kvar här tills jag kommer, så är det inget du behöver tänka på.” Det antyder att lärjungen som Jesus talar om skulle leva längre än Petrus och de andra apostlarna, och den beskrivningen stämmer på aposteln Johannes. (Se studienoter till Joh Titel och Joh 1:6; 21:20.)

Johannes: Den grekiska formen av det hebreiska namnet Jehohanan eller Johanan, som betyder ”Jehova har visat ynnest”, ”Jehova har varit nådig”. Det står ingenstans i evangeliet vem som skrev det. Men under 100- och 200-talet var den allmänna uppfattningen att boken skrevs av aposteln Johannes. Varje gång namnet Johannes förekommer i detta evangelium syftar det på Johannes döparen, förutom i Joh 1:42 och 21:15–17, där det syftar på Petrus far. (Se studienoter till Joh 1:42 och 21:15.) Aposteln Johannes nämns aldrig vid namn i evangeliet, men det är han och hans bror Jakob som avses i uttrycket ”Sebedeus söner”. (Joh 21:2; Mt 4:21; Mk 1:19; Lu 5:10; se studienot till Joh 1:6.) I de sista verserna i evangeliet omnämner skribenten sig själv som ”den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid” (Joh 21:20–24), och det finns goda skäl att förknippa det uttrycket med aposteln Johannes. (Se studienot till Joh 13:23.)

den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid: Eller ”den lärjunge som Jesus älskade”. Det här är det sista tillfället av fem där en viss lärjunge som Jesus ”var särskilt fäst vid” nämns. (Joh 13:23; 19:26; 20:2; 21:7, 20) De flesta anser att den här lärjungen var aposteln Johannes, som var son till Sebedeus och bror till Jakob. (Mt 4:21; Mk 1:19; Lu 5:10; Joh 21:2) Som sammanhanget i Joh 21:20–24 visar var ”den lärjunge som Jesus var särskilt fäst vid” samme lärjunge som den ”som har skrivit ner det”, dvs. som var skribent till Johannesevangeliet. (Se studienoter till Joh Titel; 1:6; 13:23.)

han som ... hade lutat sig bakåt mot Jesus: Se studienot till Joh 13:23.

Johannes: Dvs. Johannes döparen. Aposteln Johannes, som skrev det här evangeliet, nämner Johannes döparen 19 gånger. Men till skillnad från de andra evangelieskribenterna använder han aldrig benämningen ”döparen”. (Se studienoter till Mt 3:1; Mk 1:4.) Aposteln Johannes nämner tre olika kvinnor som hette Maria, och när han skriver om dem specificerar han vem han syftar på. (Joh 11:1, 2; 19:25; 20:1) Men när han skrev om Johannes döparen behövde han inte specificera vem han menade, eftersom han aldrig nämner sig själv vid namn och ingen skulle ta miste på vilken Johannes det var fråga om. Det här är ytterligare en faktor som bekräftar att det var aposteln Johannes som skrev detta evangelium. (Se ”Introduktion till Johannes” och studienot till Joh Titel.)

bredvid Jesus: Eller ”vid Jesus bröst”. Det här syftar på hur man brukade ligga till bords på Jesus tid. Gästerna låg på sin vänstra sida med en kudde under vänster armbåge. En gäst kunde luta sig tillbaka mot den som låg bredvid honom och ha ett förtroligt samtal. (Joh 13:25) Att få ligga bredvid någon, eller vid någons bröst, var ett tecken på att man hade ett bra förhållande och en nära vänskap till den personen. Detta var bakgrunden till uttrycken som används i Lu och Joh. (Se studienoter till Lu 16:22, 23; Joh 1:18.)

tills jag kommer: Dessa ord kan ha gett de andra apostlarna intrycket av att aposteln Johannes skulle leva längre än de. Och faktum är att han tjänade Jehova troget i nästan 70 år till. Förmodligen dog alla de andra apostlarna före honom. Uttrycket ”tills jag kommer” kan ha påmint lärjungarna om det Jesus hade sagt om att ”Människosonen [skulle] komma i sitt rike”. (Mt 16:28) Och i viss bemärkelse var Johannes kvar tills Jesus kom. När Johannes mot slutet av sitt liv var förvisad till ön Patmos fick han en uppenbarelse. Han fick se fantastiska profetiska bilder av det som skulle inträffa under ”Herrens dag” när Jesus skulle komma som kung i Guds rike. Dessa spektakulära syner gjorde starkt intryck på Johannes. När Jesus sa: ”Ja, jag kommer snart”, så ropade Johannes: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” (Upp 1:1, 9, 10; 22:20)

världen: I de flesta fall i Bibeln, men även ibland i grekisk icke-religiös litteratur, är det grekiska ordet kọsmos nära förknippat med mänskligheten. (Se studienot till Joh 1:10.) Men i icke-religiösa skrifter användes ordet ibland även om universum och skapelsen i allmänhet. Paulus kan ha använt ordet på det sättet vid det här tillfället, eftersom han riktade sig till greker och ville skapa en gemensam grund.

Jesus gjorde också mycket annat: Johannes använde en hyperbol när han skrev att inte ens hela världen skulle kunna rymma alla bokrullar (den tidens böcker) om allt som rörde Jesus liv och tjänst skrevs ner i detalj. Det grekiska ord som Johannes använde för ”världen” (kọsmos) kan ha uppfattats i en utvidgad betydelse som ”hela det mänskliga samhället” (inbegripet alla bibliotek som fanns på den tiden). Men i icke-religiösa skrifter användes kọsmos ibland om hela universum, dvs. om det största man kunde tänka sig. (Jämför studienot till Apg 17:24.) Johannes poäng var att mycket mer skulle kunna ha skrivits ner, men att det stod tillräckligt i Johannes ”bokrulle” och i de övriga inspirerade Skrifterna för att bevisa att ”Jesus är Messias, Guds son”. (Joh 20:30, 31) Johannes skrivna redogörelse är relativt kort, men den målar upp en vacker bild av Guds son.