Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Att leva med depression och bipolär sjukdom

Att leva med depression och bipolär sjukdom

Att leva med depression och bipolär sjukdom

DEPRESSIVA tillstånd är oroväckande vanliga. Det beräknas till exempel att mer än 330 miljoner människor över hela världen lider av allvarlig depression, ett tillstånd som karakteriseras av känslor av värdelöshet och tomhet och förlorad livsglädje. Man beräknar att om tjugo år är depression den vanligast förekommande sjukdomen efter hjärt-kärlsjukdomar. Inte underligt att vissa menar att bland psykiska sjukdomar är den här sjukdomen ”lika vanlig som förkylning”.

Under senare år har bipolär sjukdom blivit alltmer uppmärksammad. Symtom på den här sjukdomen är bland annat att sinnesstämningen svänger i perioder mellan de två polerna mani och depressivitet. I en ny bok utgiven av Amerikanska läkarförbundet sägs det att ”under perioden av depression kan man förföljas av självmordstankar. Under den maniska perioden kan det goda omdömet försvinna, och man kan förlora förmågan att se de negativa konsekvenserna av sitt handlingssätt.”

Omkring två procent av befolkningen i USA lider av bipolär sjukdom, vilket innebär att miljoner är drabbade enbart i det landet. Men kalla siffror kan inte beskriva vilken smärtsam upplevelse det är att leva med olika slag av förstämningssyndrom.

Depression – när nedstämdheten tar över

De flesta av oss vet hur det är att känna sig nedstämd. Men efter en tid går det över, kanske inom bara några timmar eller dagar. Det som kallas egentlig depression är mycket allvarligare. På vilket sätt? Doktor Mitch Golant förklarar: ”De av oss som inte är deprimerade vet att man till sist kommer ur den känslomässiga svackan, men den som är deprimerad upplever svängningarna och krängningarna i känslolivet som om han satt på ett skenande tåg utan något begrepp om hur eller när, eller ens om, han någonsin kommer att lyckas stiga av.”

En depression kan ta sig många skepnader. En del har till exempel årstidsbunden depression, SAD (Seasonal Affective Disorder), som återkommer under en viss tid på året – för det mesta vintertid. ”De som lider av SAD uppger att depressionerna blir värre ju längre norrut de bor och ju molnigare det är. SAD har i första hand förknippats med mörka vinterdagar, men i vissa fall även med dåligt upplysta arbetsplatser, ovanligt långa perioder av molnighet och vissa synsvårigheter”, sägs det i en bok utgiven av People’s Medical Society.

Vad är det som orsakar depression? Det finns inget enkelt svar. Genetiska faktorer tycks inverka i vissa fall, men för det mesta verkar påfrestningar i livet spela en betydande roll. Man har också upptäckt att det är dubbelt så många kvinnor som män som drabbas. * Men det betyder inte att män är förskonade. Det uppskattas att mellan 5 och 12 procent av alla män blir deprimerade någon gång i livet.

När man råkar ut för egentlig depression, sveper den in med stor kraft och påverkar praktiskt taget alla sidor av livet. Den ”känns ända in i märgen, undergräver ens självförtroende och självaktning, försämrar förmågan att tänka klart och att fatta beslut, och när den har kopplat ett tillräckligt fast grepp om dig, drar den åt tumskruvarna ännu mer, bara för att se om du klarar av att härda ut”, säger Sheila som drabbades av depression.

Ibland kan någon som är deprimerad känna sig mycket lättare till mods efter att ha talat om sina känslor med någon som visar empati. (Job 10:1) Men man måste komma ihåg att när biokemiska faktorer är inbegripna, kan man inte göra sig av med en depression bara genom att försöka ha en positiv inställning. Nej, de mörka moln som hopar sig på grund av sådan sjukdom kan den drabbade helt enkelt inte rå på. Den deprimerade kan dessutom vara lika förbryllad över sitt tillstånd som familjemedlemmar eller vänner är.

Ett exempel är Paula, * en kristen som periodvis kände sig som förlamad av nedstämdhet innan hon fick diagnosen depression. ”Ibland efter ett församlingsmöte hände det att jag rusade ut till bilen och grät utan synbar orsak. Jag bara kände mig så oerhört ensam och förtvivlad. Jag hade bevisligen många vänner som brydde sig om mig, men jag var som förblindad”, berättar hon.

Ellen, som blev så deprimerad att hon måste läggas in på sjukhus, upplevde något liknande. ”Jag har min man, två söner och två underbara sonhustrur, och jag vet att de verkligen älskar mig”, säger hon. Sunt förnuft borde väl ha sagt Ellen att hon har ett bra liv och att hon betyder mycket för sin familj? Men i kampen mot depression kan mörka tankar, oavsett hur ologiska de är, helt ta överhanden.

Något som inte får förbises är hur starkt övriga familjemedlemmar kan påverkas av att någon i familjen är deprimerad. ”När någon man älskar är deprimerad, kan det ge en kronisk känsla av osäkerhet, eftersom man aldrig kan vara riktigt säker på när hon eller han återhämtar sig från sin depression eller insjuknar igen. Man kan känna sig helt övergiven, till och med sorgsen och arg, eftersom livet, kanske för all framtid, har blivit så annorlunda”, skriver dr Golant.

Barn märker ofta att något inte står rätt till. ”Ett barn med en deprimerad mamma blir extra känsligt för mammans sinnesstämningar och uppmärksammar noga varje nyans och förändring”, skriver dr Golant. Barn med en deprimerad förälder ”löper större risk att få beteendestörningar, inlärningssvårigheter och problem med mobbning. De är mer benägna att själva bli deprimerade”, säger dr Carol Watkins.

Bipolär sjukdom – känslomässig bergochdalbana

Depression utgör verkligen en stor utmaning. Men när dessutom mani kommer in i bilden blir resultatet det man kallar bipolär sjukdom. * ”Det enda förutsägbara med bipolär sjukdom är att den är oförutsägbar”, säger Lucia som har den här sjukdomen. I The Harvard Mental Health Letter sägs det att under en manisk period kan personer med bipolär sjukdom ”vara outhärdligt störande och dominanta, och deras obekymrade och rastlösa eufori kan plötsligt vändas i retlighet och vrede”.

Lenore vet hur det känns att vara maniskt upprymd. Hon berättar: ”Jag formligen bubblade över av energi. Många tyckte att jag var en superkvinna. De kunde säga: ’Jag önskar att jag vore mer som du.’ Jag kände mig ofta väldigt stark, som om jag kunde klara vad som helst. Jag tränade febrilt. Jag behövde inte mycket sömn, bara två eller tre timmar per natt. Ändå kunde jag vakna och känna mig lika pigg igen.”

Men så småningom började ett mörkt moln sänka sig över Lenore. Hon säger: ”På toppen av min eufori kände jag hur något började jäsa inombords, som en motor som inte gick att stänga av. Plötsligt var mitt goda humör som bortblåst, och jag blev aggressiv och destruktiv. Jag kunde verbalt hoppa på någon i familjen utan någon direkt orsak. Jag var fruktansvärt arg och hatisk och tappade helt kontrollen. Efter det här upprivande scenariot blev jag plötsligt utmattad, oerhört nedstämd och hade nära till tårarna. Jag kände mig värdelös och elak. Men jag kunde lika gärna bli mitt forna upprymda, glättiga jag igen, som om ingenting hade hänt.”

Det oberäkneliga beteendet hos en person med bipolär sjukdom skapar förvirring i familjen. Marys man lider av bipolär sjukdom, och hon säger: ”Det kan kännas så förvirrande att min man är glad och pratsam ena stunden men i nästa missmodig och inåtvänd. Det är en verklig kamp för oss att acceptera det faktum att han inte kan göra så mycket åt det.”

Ironiskt nog är bipolär sjukdom precis lika stressfylld, eller kanske ännu mer, för den person som lider av den. ”Jag avundas dem som har balans och stabilitet i livet. För dem med bipolär sjukdom är stabilitet något som bara kommer på ett kort besök, aldrig något som slår sig ner och stannar kvar”, säger Gloria, som lider av den här sjukdomen.

Vad orsakar bipolär sjukdom? De genetiska anlagen verkar ha större betydelse än i fallet med depression. ”En del forskningsresultat visar att de som är nära släkt med någon som har bipolär sjukdom – föräldrar, syskon eller barn – löper 8 till 18 gånger större risk att utveckla sjukdomen än de som inte har någon nära släkting som är drabbad. Om någon i den närmaste familjen har bipolär sjukdom, kan man dessutom bli extra sårbar för depression”, säger Amerikanska läkarförbundet.

Till skillnad från depression verkar bipolär sjukdom drabba män och kvinnor i lika hög grad. Den debuterar oftast hos unga vuxna, men har också kunnat diagnostiseras hos tonåringar och till och med hos barn. Men det är inte lätt att analysera symtomen och komma till en korrekt slutsats, inte ens för en medicinsk expert. ”Bipolär sjukdom är kameleonten bland psykiska sjukdomar. Den uppvisar olika symtom hos olika patienter och från en period till en annan, till och med hos en och samma patient. Den är en vålnad som, höljd i melankolins mörker, smyger sig på sitt offer men som sedan kan försvinna i åratal bara för att komma tillbaka i manins praktfulla men förtärande klädnad”, skriver dr Francis Mark Mondimore vid Johns Hopkins University School of Medicine.

Det är tydligt att sådana här tillstånd är svåra att diagnostisera och ännu svårare att leva med. Men det finns hopp för dem som drabbas.

[Fotnoter]

^ § 8 Detta kan hänga ihop med att kvinnor är mottagliga för såväl postnatal depression som hormonförändringar under klimakteriet. Dessutom är kvinnor ofta mer benägna att söka medicinsk hjälp och får därför en diagnos.

^ § 11 En del namn i den här artikelserien har blivit ändrade.

^ § 16 Läkare uppger att de olika stämningslägena ofta varar i många månader. Men vissa kan uppleva svängningar mellan depression och mani flera gånger om året. I sällsynta fall kan en del gå från depression till mani inom en 24-timmarsperiod.

[Infälld text på sidan 6]

”Stabilitet är något som bara kommer på ett kort besök, aldrig något som slår sig ner och stannar kvar.” – GLORIA

[Ruta/Bild på sidan 5]

Symtom på egentlig depression *

● Nedstämdhet under större delen av dagen, nästan varje dag i åtminstone två veckor

● Ointresse eller likgiltighet för sådant som tidigare varit roligt

● Tydlig viktminskning eller viktökning

● Förändrade sömnvanor; antingen sömnsvårigheter eller för mycket sömn

● Allt går ovanligt långsamt och trögt, eller också känner man sig rastlös och har svårt att sitta still

● Förlamande trötthet utan någon synbar orsak

● Känslor av värdelöshet och/eller skuld

● Svårigheter att koncentrera sig

● Återkommande tankar på självmord och död

En del av de här symtomen kan också vara tecken på dystymi – en mildare men mer kronisk form av depression

[Fotnot]

^ § 31 Det här är tänkt att ge en översikt och är inte avsett att vara en grund för att ställa diagnos på egen hand. Dessutom kan en del av de här symtomen vara tecken på andra problem än depression.