Alla reagerar olika på sorg, även om en del experter menar att sorgeprocessen är uppdelad i olika faser. Vissa visar till exempel inte sina känslor utåt. Är det ett tecken på att de inte sörjer lika intensivt eller att de undertrycker sina känslor? Det är sant att man kan lindra sorgen genom att berätta om sina känslor, men det finns inget ”rätt” sätt att hantera sorg på. Kultur, personlighet och tidigare upplevelser spelar in, såväl som hur dödsfallet gick till.

När man har förlorat någon kan det vara svårt att förutse vad sorgen kommer att innebära. Vi ska se på några vanliga känslor och utmaningar som de som sörjer kan behöva gå igenom.

Känslomässig utmattning. Gråtattacker, intensiv saknad och humörsvängningar är inget ovanligt. Drömmar och minnen kan dessutom förstärka känslorna. Men i början kanske man mest bara är chockad och har svårt att fatta vad som hänt. Tiina förlorade hastigt sin man Timo. Hon berättar: ”Först blev jag helt apatisk och kunde inte ens gråta. Jag var så chockad att jag ibland knappt fick luft. Jag kunde inte tro att det var sant.”

Ångest, ilska och skuldkänslor. Ivan, som förlorade sin 24-årige son, Eric, berättar: ”I början kände jag och min fru, Yolanda, oss så arga! Vi blev förvånade, för vi har aldrig sett oss själva som arga människor. Och vi kände skuld och undrade hela tiden om vi hade kunnat göra mer för att hjälpa honom.” Alejandro, vars fru dog efter en lång tids sjukdom, berättar att han också hade skuldkänslor. ”Först tänkte jag att jag måste vara en dålig människa eftersom Gud lät mig lida så mycket. Sedan skämdes jag, för det var ju som att säga att det var Guds fel.” Kostas, som nämndes i förra artikeln, säger: ”Ibland var jag arg på Sophia för att hon hade dött. Sedan mådde jag dåligt för att jag tänkte så. Det var ju inte hennes fel.”

Ett virrvarr av tankar. Det kan komma perioder då tankarna är ologiska och irrationella. Till exempel kan man börja föreställa sig att man hör, känner eller ser den som dött. Man kan få svårt att minnas saker och kan lätt tappa tråden. Tiina säger: ”Jag kunde vara helt frånvarande ibland när jag stod och pratade med någon. Hjärnan gick på högvarv, och allt kring Timos död spelades upp om och om igen. Jag kunde inte koncentrera mig. Det var jättejobbigt!”

En önskan att dra sig undan. Man kan bli lättretlig eller känna sig obekväm när man är med andra. Kostas berättar: ”Jag kände mig som femte hjulet när jag umgicks med par. Men jag kände inte att jag hörde hemma bland singlar heller.” Och Yolanda säger: ”Det var jobbigt att höra folk klaga över problem som i vår värld kändes helt obetydliga! Det var svårt att lyssna på andra som berättade hur bra det gick för deras barn, trots att jag var glad för deras skull. Vi förstod såklart att livet går vidare, men just då blev det bara för mycket.”

Hälsoproblem. Sorg kan påverka aptiten, vikten och sömnen. Aaron berättar om året efter hans pappas död: ”Jag hade stora sömnproblem. Varje natt vaknade jag vid samma tid och låg och tänkte på pappa som inte fanns.”

Alejandro berättar att han fick märkliga problem med hälsan: ”Jag gick till läkaren flera gånger, men allt såg bra ut. Jag misstänkte att det var sorg som låg bakom mina fysiska problem.”  Symtomen försvann så småningom. Men Alejandros beslut att gå till läkaren var ändå bra. Sorg kan göra att immunförsvaret blir nedsatt, förvärra redan existerande besvär eller till och med orsaka nya hälsoproblem.

Praktiska utmaningar. Ivan säger: ”När Eric dog behövde vi inte bara meddela släkt och vänner, utan också sådana som hans arbetsgivare och hyresvärd. Sedan var det en massa papper som skulle fyllas i, och så behövde vi gå igenom Erics tillhörigheter. Vi var tvungna att ta itu med allt sådant, trots att vi var mentalt, fysiskt och känslomässigt slutkörda.”

För andra kommer utmaningen längre fram, när de ska börja sköta saker som den som gått bort brukade ta hand om. Tiina berättar hur det var för henne: ”Timo hade haft hand om vårt konto och skött allt med ekonomin. Nu var det mitt ansvar, och det var ytterligare en stressfaktor. Hur skulle jag kunna hålla koll på allt det här?”

De här känslomässiga, mentala och fysiska utmaningarna kan få sorgen att framstå som näst intill omöjlig att hantera. Det är sant att sorgen kan vara intensiv, men att man är medveten om det kan göra den lättare att bära. Och det är inte så att alla upplever precis alla sidor av sorg. Det kan också vara tröstande att veta att de känslor man upplever inte är konstiga.

Vad kan man förvänta sig? Det kommer inte alltid att kännas lika tungt. De mest intensiva känslorna kommer med tiden att ebba ut. Det innebär inte att man glömmer den man förlorat, och man kanske aldrig kommer att återhämta sig till hundra procent. Men sakta men säkert kommer vågorna av sorg inte att slå lika hårt. Känslorna kan visserligen skölja över en vid särskilda tillfällen, som vid årsdagar, eller när speciella minnen väcks till liv. Men de allra flesta som förlorat någon återhämtar sig känslomässigt och hittar balansen i vardagen igen. Återhämtningen går lättare när man får stöd från vänner och familj och när man gör det man kan för att gå vidare.

Hur lång tid tar det? För en del är det värsta över inom några månader. För andra kan det ta ett eller två år innan de känner sig bättre. Och ytterligare andra behöver ännu längre tid. * ”Jag sörjde djupt i ungefär tre år”, berättar Alejandro.

Ha tålamod. Ta en dag i taget, och ta det i din takt. Den intensiva sorgen kommer inte att hålla i sig för alltid. Och det finns saker du själv kan göra för att hantera sorgen och inte fastna i den.