KAN du läsa bibelhebreiska? Det är inte så vanligt att man kan det. Många har inte ens sett en hebreisk bibel. På 1600-talet levde en man som hette Elias Hutter, och han gav ut två hebreiska bibelutgåvor. Hans bedrifter inom översättning kan fördjupa ens uppskattning för Bibeln.

Elias Hutter föddes 1553 i den tyska staden Görlitz, nära gränsen till Polen och Tjeckien. Hutter studerade orientaliska språk vid ett lutherskt universitet i Jena, och redan som 24-åring blev han professor i hebreiska i Leipzig. Längre fram bröt han ny mark inom utbildningsvärlden och grundade en skola i Nürnberg där man kunde lära sig hebreiska, grekiska, latin och tyska på bara fyra år. Vid den tiden var det inte möjligt på någon annan skola eller läroanstalt.

År 1587 publicerade Hutter Gamla testamentet på hebreiska. Utgåvans titel inspirerades av Jesaja 35:8 och löd Derekh ha-Kodesh, som betyder ”Helighetens väg”. Redan när man tog utgåvan i sin hand och såg det vackra typsnittet, anade man att den här bibeln var något utöver det vanliga. Den var framför allt en ovärderlig hjälp för dem som försökte lära sig hebreiska. Varför då?

Hebreiska är inget lätt språk att lära sig. Det läses från höger till vänster, det har ett främmande alfabet och det använder prefix och suffix som gör grundorden svåra att känna igen. Vi kan ta det hebreiska ordet för ”själ”, נפשׁ (nẹfesh), som exempel. I Hesekiel 18:4 inleds ordet med prefixet ה (ha), som anger bestämd form, och bildar därmed ordet הנפשׁ (hannẹfesh), dvs. ”själen”. För ett otränat öga kan הנפשׁ (hannẹfesh) se ut som ett helt annat ord än נפשׁ (nẹfesh).

Hutter var påhittig och använde en speciell tryckteknik för att hjälpa sina elever. Han skrev grundorden med fyllda bokstäver och suffixen och prefixen med konturerade (ofyllda) bokstäver. Det här enkla knepet gjorde att eleverna kunde identifiera de hebreiska grundorden,  vilket verkligen underlättade för inlärningen. I Nya världens översättning av Den heliga skrift – studieutgåva med fotnoter och parallellhänvisningar tillämpas samma praktiska princip i fotnoterna. * De translittererade grundorden står i fet kursiv stil, och prefixen och suffixen i normal kursiv stil. På bilderna ser du det typsnitt som används i Hesekiel 18:4 i Hutters hebreiska bibel och fotnoten till samma bibelvers i Nya världens översättning på engelska.

År 1599 publicerade Hutter Nya testamentet. Det var en utgåva med 12 olika språk som trycktes i Nürnberg. Hutter ville att hebreiska skulle ingå i utgåvan. Men han sa själv att det var hopplöst att hitta en hebreisk översättning, även om han så ”skulle betalat en förmögenhet”. Så vad gjorde han? Han bestämde sig för att själv översätta Nya testamentet från grekiska till hebreiska. * Hutter lade allt annat åt sidan, och ett år senare var översättningen klar!

Höll Hutters översättning måttet? Omkring 1891 skrev den välkände bibelforskaren Franz Delitzsch, som var kunnig i hebreiska, följande kommentar: ”Hutters hebreiska översättning visar att han behärskade språket på ett sätt som få kristna gör. Den är fortfarande en värdefull referens. Gång efter annan noterar man att han valt precis rätt ord och uttryck.”

Hutter blev inte rik på sitt översättande, och hans utgåvor sålde inte så bra. Men hans arbete har ändå haft stor betydelse. Två män som uppskattade hans arbete var William Robertson och Richard Caddick som 1662 respektive 1798 gav ut var sin reviderad utgåva av Hutters översättning av Nya testamentet. Många översättningar av Nya testamentet innehåller inte Guds namn, Jehova. Men Hutter återgav de grekiska titlarna Kỵrios (Herre) och Theọs (Gud) med Jehova (יהוה, JHVH) när det var citat från Gamla testamentet eller när han tyckte att det var tydligt att det syftade på Jehova. Hutters översättning talar för att Guds namn bör finnas med i Nya testamentet.

Nästa gång du öppnar Bibeln och ser Guds namn, Jehova, i Nya testamentet eller läser en fotnot i Nya världens översättning, kan du ägna en tanke åt Elias Hutter och hans imponerande bibelutgåvor.