Ibland görs arkeologiska fynd som direkt eller indirekt bekräftar att en biblisk person har existerat. År 2011 publicerade israeliska forskare information om ett fynd de gjort. Det är ett 2 000 år gammalt ossuarium – en dekorerad kalkstenskista där benen från en avliden person lades sedan kroppen hade förmultnat.

På det här särskilda ossuariet fanns inskriften: ”Mirjam, dotter till Jeshua, son till Kajafas, Maasja-präst från Bet Imri.” Kaifas var den judiske överstepräst som var inblandad i rättegången mot Jesus. (Joh. 11:48–50) Historikern Flavius Josephus omnämner honom som ”Josef, som kallades Kaifas”. Ossuariet tillhörde tydligtvis en av hans släktingar. Tidigare har man hittat ett ossuarium som tros tillhöra översteprästen själv. Inskriften på det kallar honom Jehosef bar Kajafa, dvs. Josef, son till Kaifas. * Mirjam var alltså på något sätt släkt med Kaifas.

Enligt det israeliska riksantikvarieämbetet var det tjuvar som först fick tag i Mirjams ossuarium när de plundrade en forntida grav. Men analyser av artefakten och inskriften har bekräftat äktheten.

Ossuariet ger oss också ny information. Det omnämner ”Maasja”, den sista av de 24 prästavdelningarna som i tur och ordning tjänstgjorde vid Jerusalems tempel. (1 Krön. 24:18) Inskriften på ossuariet visar att ”Kaifas familj tillhörde Maasjas avdelning”, uppger den israeliska myndigheten.

Inskriften nämner också Bet Imri. Det omnämnandet kan tolkas på två sätt. Forskarna säger: ”Antingen är Bet Imri namnet på en prästfamilj – Immers söner (Esra 2:36, 37; Nehemja 7:39–42), vars avkomlingar inbegrep medlemmar i Maasjas avdelning. Eller också är det den plats som den avlidna eller hela hennes familj kommer ifrån.” Oavsett hur det förhåller sig med den saken, bevisar Mirjams ossuarium att Bibeln talar om verkliga personer som hörde till verkliga familjer.