Gileadavslutning för den 128:e klassen

Missionärer utsända för att göra lärjungar

”EN FÖRUTSÄTTNING för att alla nationer skulle få höra de goda nyheterna var att en del kristna skulle erbjuda sig att lämna sina familjer och sitt land för att predika de goda nyheterna i främmande länder.” Med de orden kunde David Splane från Jehovas vittnens styrande krets ange tonen för det andligt uppbyggande program som skulle följa.

Den 13 mars 2010 samlades närmare 8 000 för att närvara vid avslutningen för den 128:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Vänner, familjemedlemmar och gäster från 27 länder var med vid avslutningen.

”Lärjungarna kunde inte stanna hemma”

Broder Splane var programmets ordförande, och han inledde med att gå igenom Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (Matteus 28:19, 20) Han betonade att Jesus sände ut sina lärjungar till alla människor. Vid pingsten år 33 v.t. kom människor från Mesopotamien, Nordafrika och många delar av romarriket till Jerusalem och fick höra de goda nyheterna. Men trots det ”kunde lärjungarna inte bara sitta hemma och vänta på att människor av alla nationer skulle komma och söka upp dem”, sade talaren. ”De fick ge sig i väg till jordens mest avlägsna del för att söka rätt på människorna.” (Apostlagärningarna 1:8)

”Jesus talade inte bara om för sina lärjungar vad de skulle göra”, sade broder Splane. ”Han lärde dem hur de skulle göra det. Han sade inte bara att de skulle be, utan lärde dem hur de skulle be. Han sade inte bara att de skulle predika, utan visade dem hur de skulle predika. Han sade inte bara till dem att vara skickliga lärare, utan lärde dem i stället bra och effektiva undervisningsmetoder.”

Ordföranden riktade sig till elevernas föräldrar och citerade Jesu försäkran till sina lärjungar: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:20) Broder Splane försäkrade åhörarna om att Jesus skulle fortsätta att ta hand om eleverna på deras missionärsdistrikt.

”Gå ut och beröm er av Jehova”

Anthony Morris från den styrande kretsen uppmuntrade klassen att ”gå ut och berömma sig”. Han sade att det finns både passande och opassande beröm. Opassande beröm gör att äran riktas mot oss själva. Men passande beröm beskrivs i 1 Korinthierna 1:31: ”Den som berömmer sig, låt honom berömma sig av Jehova.” Broder Morris sade: ”Det är något att skryta om – att ha insikt och kunskap om Jehova Gud. Din, och min, största förmån är faktiskt att få bära Guds heliga namn, att få vara ett Jehovas vittne.” (Jeremia 9:24)

För att betona hur viktigt det är att göra Jehovas namn känt berättade talaren sedan en erfarenhet om en missionär i Afrika. Missionären och hans fru var på väg till en plats där han skulle hålla ett bibliskt tal. Vid en vägspärr riktade en ung soldat en pistol mot brodern och frågade vem han var. Hans fru kom ihåg vad de hade lärt sig på Gilead och viskade till honom: ”Berätta att du är ett Jehovas vittne och att du är på väg för att hålla en biblisk föreläsning.” Han följde hennes råd, och de fick passera vägspärren. Nästa dag hörde de på radion att presidenten hade sagt till  sina soldater att hålla utkik efter mördare som utgav sig för att vara missionärer. Att de identifierade sig som Jehovas vittnen i stället för att bara säga att de var missionärer gjorde att de klarade sig från mycket bekymmer. Broder Morris avslutade talet med att säga: ”Sätt i gång och beröm er när ni kommer fram till era distrikt. Beröm er av att ni blir använda av Jehova och bidrar till att han blir förhärligad för evigt.”

”Kommer ni att fullgöra ert uppdrag?”

Geoffrey Jackson, som har varit missionär och nu är medlem av den styrande kretsen, hjälpte eleverna att begrunda den här frågan. Han sade: ”Vad menar vi när vi säger att någon är missionär?” Han förklarade att ordet ”missionär” kommer från ett latinskt uttryck som syftar på en person eller en grupp som har fått ett särskilt uppdrag. Som Jehovas vittnen är vårt uppdrag, vår mission, att predika de goda nyheterna och ge människor andlig hjälp. När vi utför det här arbetet efterliknar vi Jesus Kristus som alltid hade sitt uppdrag här på jorden klart för sig. Så här sade Jesus till den romerske ståthållaren Pontius Pilatus: ”För detta har jag kommit hit till världen: att jag skall vittna för sanningen.” (Johannes 18:37)

Talaren tog upp Bibelns berättelse om slaget om Jeriko. Under sex dagar gick de israelitiska stridsmännen upp tidigt på morgonen, beväpnade sig och marscherade runt Jeriko. Och sedan återvände de hem. ”Ur mänsklig synvinkel”, sade talaren, ”verkade deras uppdrag irrationellt och egendomligt.” Han sade att somliga soldater kanske tänkte: ”Vilket slöseri med tid!” Men på den sjunde dagen skulle israeliterna gå runt staden sju gånger, och sedan skulle de höja upp ett väldigt härskri. Och vad hände? Jerikos murar störtade samman. (Josua 6:13–15, 20)

Broder Jackson hämtade fyra lärdomar från berättelsen om Jeriko. 1) Vi måste vara lydiga. Vi bör göra saker på Jehovas sätt och inte ha inställningen att vi själva vet bättre. 2) Vi måste ha tro och förtröstan på Jehova. ”Genom tron föll Jerikos murar”, inte med hjälp av murbräckor. (Hebréerna 11:30) 3) Vi måste ha tålamod. Med tiden kommer Jehovas välsignelse att ”hinna upp dig”. (5 Moseboken 28:2) 4) Ge inte upp. Glöm aldrig ditt uppdrag. Broder Jackson sade som avslutning: ”Om ni lägger det här på minnet, så kommer ni att fullgöra ert uppdrag och ge ära åt Jehovas namn.”

Andra höjdpunkter under programmet

”Älska Bibeln och dess författare.” Maxwell Lloyd, medlem av avdelningskontorets kommitté i USA, utvecklade det här temat. Han sade till klassen: ”Bibeln måste vara en levande bok för er.” Han gav eleverna en rad viktiga påminnelser: Se till att er kärlek till Jehova Gud aldrig tynar bort. Utgå inte från att alla förstår vad ni försöker lära ut. Träna på att förenkla Bibelns sanningar så att de kan nå den besöktes hjärta. Var ödmjuka. Undervisa inte som om ni satt inne med några specialkunskaper. Föregå med gott exempel. Låt det märkas att ni verkligen älskar Bibeln.

”Lägg märke till korparna.” Michael Burnett, lärare vid skolan och tidigare missionär, höll det här talet. Han sade att eleverna kommer att känna sig bekymrade ibland. Men kom ihåg Jesu råd: ”Lägg märke till att korparna varken sår ut säd eller skördar ... och ändå ger Gud dem mat.” (Lukas 12:24) Enligt lagförbundet var korpar orena och fick inte ätas. De skulle betraktas som något vämjeligt. (3 Moseboken 11:13, 15) Trots det gav Gud dem mat. ”Så om ni får stora bekymmer någon gång framöver, tänk på korpen”, sade broder Burnett. ”Om Jehova tog hand om en fågel som betraktades som oren och vämjelig, så förstår ni att han verkligen kommer att ta hand om er, som är rena i hans ögon.”

 ”Jag gör dig inte orätt.” Mark Noumair, ytterligare en av klassens lärare, gav de närvarande möjlighet att begrunda Jesu liknelse om arbetarna i vingården. En del arbetade hårt hela dagen. Andra arbetade bara en timme. Men alla fick samma lön! De som hade arbetat längre började klaga. Men då sade vingårdens ägare till en av dem: ”Jag gör dig inte orätt. Kom du inte överens med mig om en denar? Ta vad som är ditt och gå.” (Matteus 20:13, 14) Vad är lärdomen? Jämför dig inte med andra. ”Negativa jämförelser gör bara att du förlorar glädjen”, sade broder Noumair. ”Och ännu värre, det kan få dig att lämna ditt uppdrag, och då överger du en mycket värdefull tjänst.” Talaren påminde klassen om att det är Jesus som leder det andliga skördearbetet i vår tid, och han gör det han vill för sina efterföljare. Jehova och Jesus gör ”inte orätt” mot dig om de bestämmer sig för att göra något extra för någon annan av sina arbetare. Koncentrera dig på det du har, och låt inte det som andra har fått i ”lön” distrahera dig i din tjänst för Jehova.

Erfarenheter och intervjuer

När eleverna inte hade lektioner eller hemuppgifter att göra var de ute i förkunnararbetet tillsammans med Jehovas vittnen i de lokala församlingarna. Sam Roberson, en av lärarna vid skolan, intervjuade några elever om deras erfarenheter. Syster Alessandra Kirchler träffade en kvinna som var oroad över att hennes son rökte så mycket. Alessandra gick tillbaka till henne och hade med sig en kopia av en artikel ur Vakna! som tog upp ämnet. Ingen öppnade, men hon lämnade artikeln i alla fall. Till slut träffade Alessandra kvinnan hemma och blev inbjuden. Hon tyckte mycket om det hon fick läsa och sade: ”Jag har ofta undrat vad Gud vill lära mig med alla problem som han ger mig.” Alessandra visade från Bibeln att det inte är Gud som ger oss problem. (Jakob 1:13) Nu studerar både kvinnan och hennes son Bibeln.

Melvin Jones vid Tjänsteavdelningen intervjuade tre tidigare Gileadelever. Jon Sommerud, som tjänar i Albanien, Mark Anderson, som tjänar i Kenya, och James Hinderer, som tjänar vid avdelningen Teokratiska skolor. Alla tre framhöll att som Gileadelev får man inte bara lära sig viktiga sanningar från Bibeln, utan också att tillämpa de sanningarna, oavsett vem man är eller vart man blir skickad.

En av eleverna läste sedan ett rörande brev där klassen uttryckte sin uppskattning för skolan. John Barr är 96 år och den äldste medlemmen av den styrande kretsen. I den avslutande bönen bad han Jehova välsigna allt arbete som eleverna i den 128:e klassen kommer att utföra.

 [Tabell/Karta på sidan 31]

KLASSTATISTIK

8 länder representerade

54 elever

27 gifta par

35.2 år gamla (i genomsnitt)

19.1 år som döpta (i genomsnitt)

13.8 år i heltidstjänsten (i genomsnitt)

[Karta]

(För formaterad text, se publikationen)

Eleverna skickades till de 25 länder som visas nedan:

FÖRORDNANDEN

HONDURAS

GUATEMALA

NICARAGUA

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN

ARUBA

GUYANA

ECUADOR

BOLIVIA

PARAGUAY

LETTLAND

RUMÄNIEN

KOSOVO

SERBIEN

ALBANIEN

GUINEA

LIBERIA

ELFENBENSKUSTEN

GHANA

NAMIBIA

RWANDA

MADAGASKAR

MONGOLIET

TAIWAN

KAMBODJA

INDONESIEN

(ETT FÖRORDNANDE UNDER AVDELNINGSKONTORET I AUSTRALIEN)

[Bild på sidan 30]

Eleverna iscensätter en händelse från förkunnararbetet.

[Bild på sidan 31]

Den 128:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Raderna är numrerade framifrån, och namnen är angivna från vänster till höger.

1) E. Keller; I. Ostopowich; S. Jacobsen; M. Arias; Y. Dieckmann; J. Tanaka; K. Harada.

2) L. Camacho; A. Kirchler; S. Rodríguez; B. Ward; K. Trenalone; V. Victoria; F. Oxley; K. Nguyen.

3) O. Oxley; A. De Dios; C. Lindström; J. Allen; T. Meads; J. Waddington; E. Victoria.

4) H. Harada; A. Lindström; E. Orsini; D. Logue; T. Missud; S. Bergeron; G. Camacho; T. Ward.

5) W. Kirchler; H. Nguyen; E. Kremer; C. Burgaud; N. Titmas; C. De Dios; A. Rodríguez; M. Waddington.

6) J. Dieckmann; C. Allen; R. Titmas; J. Arias; E. Bergeron; J. Keller; F. Ostopowich; F. Burgaud.

7) K. Tanaka; J. Kremer; R. Jacobsen; J. Trenalone; J. Logue; D. Meads; D. Missud; A. Orsini.