Gileadavslutning för den 131:a klassen

”Ge Jehova anledning att le”

DEN 10 september 2011 hade familj, vänner och många andra glädjen att vara med vid avslutningen för den 131:a klassen i Vakttornets bibelskola Gilead. På morgonen hade både talare och elever fjärilar i magen. Men efter programmet var stämningen mer avspänd. Alla de 9 063 som var närvarande kunde se tillbaka på uppmuntrande tal, demonstrationer och intervjuer.

Stephen Lett, som är medlem av Jehovas vittnens styrande krets, var ordförande för programmet och höll det inledande talet. Han gick igenom bibelverser där Jehova Gud beskrivs i fysiska termer, framför allt verser som berättar hur Jehova använder sina symboliska ögon, öron, händer och armar.

Broder Lett började med 2 Krönikeboken 16:9, där det sägs att Jehovas ”ögon [sveper] över hela jorden, för att han skall kunna visa sin styrka till nytta för dem som med odelat hjärta håller sig till honom”. Eleverna fick rådet att också i fortsättningen tjäna Jehova med ett ”odelat” eller fullständigt hängivet hjärta. De kan efterlikna Gud genom att försöka se det goda hos andra. Sedan gick broder Lett igenom 1 Petrus 3:12, där det sägs att Jehovas öron är vända till de rättfärdigas ödmjuka bön. Eleverna uppmanades att fortsätta be till Jehova och inte glömma att han tycker om att lyssna till deras böner.

Talaren tog också upp Jesaja 41:13, där Jehova ger det här löftet: ”Jag, Jehova, din Gud, griper tag i din högra hand, jag är den som säger till dig: ’Var inte rädd. Jag skall hjälpa dig.’” Broder Lett var mycket innerlig när han sa: ”Jehova bjuder på en rörande bild av sig själv. Han sträcker sig mot oss och tar oss i handen.” Sedan sa han till eleverna att alltid låta Jehova hjälpa dem och aldrig avvisa hans hjälp. Han sa också att eleverna kunde efterlikna Jehova genom att räcka andra en hjälpande hand.

Avslutningsvis läste broder Lett Jesaja 40:11. Han bad åhörarna att tänka sig in i den ömma tillgivenhet som den versen förmedlar. ”Jehova samlar ihop oss med sin arm” och ”bär oss i sin famn”, sa broder Lett. Hur bör det påverka oss? Eleverna uppmanades att fortsätta vara följsamma och mjuka som små lamm så att Jehova vill bära dem i sin famn.

”Denna skatt har vi i lerkärl”

David Splane i den styrande kretsen höll ett tal med det bibliska temat. (2 Korinthierna 4:7) Vad är skatten en bild av? Är det kunskap eller vishet? ”Nej”, svarade han. ”Den skatt aposteln Paulus talar om är ’denna tjänst ... att göra sanningen känd’.” (2 Korinthierna 4:1, 2, 5) Broder Splane framhöll att syftet med den fem månader långa kursen var att förbereda eleverna för ett speciellt förordnande i tjänsten. Den uppgift de får är verkligen mycket värdefull.

Han förklarade att ordet ”lerkärl” syftar på våra kroppar av kött och blod. Han jämförde ett kärl av lera med ett av guld. Ett guldkärl används inte så ofta. Men ett lerkärl är till för att användas. Om man förvarar en skatt i ett guldkärl skulle själva kärlet kunna få lika mycket uppmärksamhet som skatten. ”Ni elever vill inte dra uppmärksamheten till er  själva”, sa broder Splane. ”Ni är missionärer, och ni vill leda människor till Jehova. Ni är enkla lerkärl.”

Broder Splane gjorde fler jämförelser och sa att en del lerkärl på Bibelns tid var eldhärdiga och att en del hade en hård glasyr som gjorde att de inte blev kantstötta så lätt. Vad var lärdomen? Under de första månaderna på sina nya distrikt kommer eleverna garanterat att få en hård glasyr. De kommer att bli mindre känsliga för kritik och mindre lättstötta. ”Ni ska se att ni är tuffare än ni tror”, sa broder Splane. Tjänsten är verkligen en skatt, och Jehova har anförtrott den åt ”lerkärl”, inte åt änglar. ”Det visar att Jehova tror på er”, avslutade talaren.

”Kan du springa ’i kapp med hästar’?”

”Hur långt och snabbt kan du springa?” frågade Samuel Herd från den styrande kretsen. Varför ställde han den frågan till eleverna? Han jämförde elevernas erfarenheter med profeten Jeremias upplevelser. Jeremia var en trogen man som hade svårt att klara av de utmaningar han mötte. Men ännu större svårigheter låg framför honom. Jehova frågade därför: ”Om du springer med dem som går till fots och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna springa i kapp med hästar?” (Jeremia 12:5)

Broder Herd tillämpade den versen på eleverna. Han sa: ”Ni har haft många prov, och det kanske känns som om ni har sprungit i kapp med hästar. Men än så länge har ni bara sprungit med dem som går till fots. När ni kommer till era nya distrikt får ni springa i kapp med hästar, eller möta större utmaningar än ni kan föreställa er i dag. Hur kommer det att gå för er? Utbildningen vid Gilead har förberett er för att springa med hästar utan att tröttna.” Han uppmuntrade eleverna att hålla fast vid ett andligt träningsprogram och regelbundet studera Bibeln och be.

Broder Herd påpekade att en del av missionärerna skulle bli tvungna att hantera likgiltighet på distrikten och sin egen modfälldhet. Och andra skulle förmodligen drabbas av sjukdom och känslan att inte räcka till. Men han försäkrade eleverna att de har en energikälla som gör det möjligt att ”springa ifrån” alla svåra situationer utan att bli utmattade. ”Oavsett om ni tävlar mot dem som går till fots eller mot hästar kan ni lita på att Guds mäktiga hand kommer att svepa er över mållinjen. Förtröstan på Jehova gör er till framgångsrika missionärer som ärar och lovprisar honom.”

Andra höjdpunkter

”Nöj dig inte med några få.” John Ekrann, som är medlem av avdelningskontorets kommitté i USA, tog upp skildringen som handlar om profeten Elisa och en änka. Där berättas det att änkans söner skulle tas ifrån henne och säljas som slavar. (2 Kungaboken 4:1–7) Änkan hade bara en liten kruka där hon förvarade sin olja. Elisa bad henne att gå till sina grannar och samla ihop kärl. Han sa: ”Nöj dig inte med några få.” Genom Elisa fyllde Jehova mirakulöst alla kärl med olja. Sedan sålde änkan oljan och fick ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna betala sina skulder och försörja familjen en tid.

Vad kunde de nya missionärerna lära sig av den här skildringen? När änkan samlade ihop kärl till oljan var hon inte kräsen. ”Hon tog säkert alla kärl hon kunde få tag i”, sa talaren, ”och ju större de var, desto bättre.” Broder Ekrann uppmanade eleverna att ta emot alla uppdrag, stora som små. ”Var inte kräsna”, sa han till eleverna. Han betonade också att änkans välsignelser stod i proportion till hur noga hon följde Elisas anvisningar. Vad var lärdomen? Hur stora välsignelser vi får står i  proportion till hur mycket vi anstränger oss och hur stark tro vi har. ”Var inte för snälla mot er själva”, sa talaren.

”De är som bröd för oss.” William Samuelson, vid avdelningen Teokratiska skolor, utvecklade det temat som var hämtat från 4 Moseboken 14:9. Han poängterade att Josua och Kaleb är fina exempel för oss. I det här fallet betyder uttrycket ”bröd” att invånarna i Kanaan skulle bli lätta att besegra och att den här erfarenheten skulle vara som näring för israeliterna och ge dem nya krafter. Vad var lärdomen för eleverna? Broder Samuelson sa: ”När ni möter olika utmaningar i er andliga verksamhet framöver, tänk då på att de kan bygga upp er och göra er starkare.”

”Kommer deras tros skepp att vara fast förankrat i framtida stormar?” Sam Roberson, en av lärarna, behandlade den varning som ligger i Paulus ord att några hade ”lidit skeppsbrott i sin tro”. (1 Timoteus 1:19) Han gav eleverna rådet att hjälpa andra att bygga upp en tro som är fast förankrad i Jehova Gud. Han sa: ”Man kan likna ert arbete med det en smed gör.” Hur då? En smed svetsar samman länkarna i en ankarkätting som tryggt håller skeppet förtöjt. På samma sätt hjälper missionärerna människor att utveckla andliga egenskaper som de behöver för att kunna överleva.

Talaren jämförde länkarna i en kätting med de åtta egenskaper som räknas upp i 2 Petrus 1:5–8. Han sa att om missionärerna hjälper sina studier att se de egenskaperna hos Jehova, så hjälper det dem att utveckla obrytbara band till honom. Då kan de rida ut alla stormar som prövar deras tro.

Erfarenheter och intervjuer

Michael Burnett, en annan av lärarna vid skolan, bad eleverna att berätta och iscensätta några erfarenheter från förkunnartjänsten under skoltiden. Åhörarna tyckte att det var spännande när några elever berättade om sina upplevelser i ett köpcentrum, på en flygplats och från dörr till dörr. En elev hade också tagit chansen att vittna för en person som ringde fel.

Därefter intervjuade Michael Hansen, som tillhör Betelfamiljen i USA, tre bröder som har många års erfarenhet av missionärstjänst. Stephen McDowell har tjänat i Panama, Mark Noumair i Kenya och William Yasovsky i Paraguay. De belyste temat ”Finn glädje i att göra Jehovas vilja”. (Psalm 40:8) Mark Noumair berättade till exempel vad han och hans fru uppskattade mest på sitt distrikt. En sak var vännerna de fick i den lokala församlingen. Andra exempel på glädjeämnen var att se hur bröderna och systrarna följde anvisningar, se dem göra stora förändringar i sina liv och se hur Jehova välsignade deras ansträngningar. Han uppmuntrade klassen med att de största glädjeämnena låg framför dem.

Avslutningsvis läste en av eleverna i den 131:a klassen ett vackert brev som uttryckte deras uppskattning, och sedan rundade broder Lett av programmet med att uppmuntra eleverna att handla vist. Om de gjorde det, sa han, skulle de ”ge Jehova anledning att le”. Vi kan vara säkra på att de här missionärerna kommer att ge Jehova många skäl att le när de tjänar honom troget på sina olika distrikt. (Jesaja 65:19)

 [Tabell/Karta på sidan 31]

KLASSTATISTIK

10 länder representerade

34,7 år gamla *

19,0 år som döpta *

13,5 år i heltidstjänsten *

[Fotnoter]

[Karta]

(För formaterad text, se publikationen)

Eleverna skickades till följande länder:

FÖRORDNANDEN

BENIN

BRASILIEN

BULGARIEN

BURUNDI

KAMERUN

KANADA

CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN

TYSKLAND

GHANA

HONGKONG

INDONESIEN

KENYA

LIBERIA

LITAUEN

MALAYSIA

MOÇAMBIQUE

NEPAL

PANAMA

PARAGUAY

SIERRA LEONE

SLOVAKIEN

SYDAFRIKA

USA

VENEZUELA

[Bild på sidan 30]

Elever iscensätter en händelse från förkunnartjänsten.

[Bild på sidan 31]

Den 131:a klassen som utexaminerats från Vakttornets bibelskola Gilead

Raderna är numrerade framifrån, och namnen är angivna från vänster till höger.

1) C. Lesch; N. Lesch; P. Shakarjian; T. Shakarjian; R. Budden; K. Budden; T. Nash; L. Nash.

2) E. Tremblay; C. Tremblay; D. Garvey; G. Garvey; R. Gaunt; P. Gaunt; J. Lau; J. Lau.

3) S. Davis; S. Davis; J. Sargeant; J. Sargeant; C. Fonseca; S. Fonseca; E. Thenard; A. Thenard.

4) A. Petratyotin; R. Petratyotin; N. Reyes; N. Reyes; B. Eisiminger; S. Eisiminger; J. Hacker; C. Hacker.

5) E. Hartman; T. Hartman; W. Goolia; K. Goolia; J. Thomas; E. Thomas; N. Okazaki; M. Okazaki.

6) C. Mills; A. Mills; L. Benning; T. Benning; S. Sobiecki; T. Sobiecki; L. Gagnon; E. Gagnon.

7) B. Hansen; M. Hansen; A. Fahie; M. Fahie; J. Dalgaard; J. Dalgaard; M. Andersson; R. Andersson.