Många turister besöker de berömda vattenfallen nära Pagsanjan i Filippinerna. Det var där som min pappa, Nardo Leron, växte upp under fattiga förhållanden. Korruptionen i regeringen, inom polisväsendet och på hans arbetsplats gjorde honom till en bitter och aggressiv människa.

 Mina föräldrar slet hårt för att uppfostra sina åtta barn. De brukade lämna hemmet i långa perioder för att söka efter mat i bergen. Många gånger fick jag och min bror Rodelio ta hand om oss själva, och vi gick ofta hungriga. Det fanns inte mycket tid till lek. Från sju års ålder var jag och mina syskon tvungna att arbeta på en plantage och bära tunga lass med kokosnötter utmed branta stigar i bergen. Om lasset var för tungt fick vi helt enkelt släpa det.

 Pappa slog oss, men det var mycket värre att se när han misshandlade mamma. Vi försökte stoppa honom, men vi hade inte en chans. Rodelio och jag hade en hemlig överenskommelse att vi skulle döda honom när vi blev äldre. Som jag längtade efter en kärleksfull pappa!

 Pappas våldsamma sätt gjorde mig så arg och frustrerad att jag drog hemifrån när jag var 14 år. Ett tag bodde jag på gatorna, och jag började använda marijuana. Med tiden började jag arbeta med att köra turister till vattenfallen med båt.

 Några år senare började jag läsa vid universitetet i Manila. Men på helgerna åkte jag till Pagsanjan för att jobba, så jag hann inte plugga så mycket. Mitt liv kändes som ett ekorrhjul, och marijuana kunde inte längre dämpa min ångest. Jag började testa metamfetamin, kokain och heroin. Drogerna gick hand i hand med en promiskuös livsstil. Överallt runt omkring mig såg jag fattigdom, orättvisor och lidande. Jag frågade Gud: ”Varför är livet så här?” Men jag hittade inga svar bland de religioner jag undersökte. Jag började ta mer droger för att döva min känsla av hopplöshet.

 År 1972 anordnade filippinska studenter protestdemonstrationer mot regeringen. Jag deltog i en av de här demonstrationerna, som slutade i våldsamheter. Många blev gripna, och några månader senare utfärdades undantagstillstånd i hela landet.

 Jag hamnade på gatan igen, och nu var jag även rädd för myndigheterna på grund av min inblandning i protesterna. Jag finansierade mitt drogberoende genom att stjäla och så småningom sälja min kropp till rika filippinare och utlänningar. För mig spelade det ingen roll om jag levde eller dog.

 Under den här perioden började min mamma och lillebror studera Bibeln med Jehovas vittnen. Pappa blev vansinnig och brände deras bibliska litteratur. Men de gav inte upp, utan blev döpta som Jehovas vittnen.

 En dag pratade ett vittne med min pappa om Bibelns framtidshopp, att det ska bli verklig rättvisa över hela jorden. (Psalm 72:12–14) Det här hoppet tilltalade pappa så mycket att han bestämde sig för att själv undersöka det. I Bibeln fick han inte bara se Guds löfte om ett rättvist styre, utan också vad Gud har för krav på gifta män och fäder. (Efesierna 5:28; 6:4) Efter en kort tid blev både han och resten av mina syskon vittnen. Men jag var långt hemifrån och hade ingen aning om det här.

 År 1978 flyttade jag till Australien. Men inte ens i det här fridsamma och välmående landet kunde jag få sinnesro. Mitt drog- och alkoholberoende fortsatte. Senare samma år fick jag besök av Jehovas vittnen. Jag tyckte om det de visade mig från Bibeln om en fridsam värld, men jag var ändå försiktig och ville inte bli för involverad.

 Kort tid efter det här återvände jag till Filippinerna och var där i några veckor. Mina syskon berättade att pappa verkligen hade ansträngt sig för att bli en bättre människa, men jag var så bitter att jag försökte undvika all kontakt med honom.

 Min lillasyster visade mig från Bibeln varför livet är så fullt av lidande och orättvisor. Jag var imponerad över att en tonårstjej med så lite livserfarenhet kunde besvara mina frågor. Innan jag åkte fick jag boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden a av pappa. Han sa: ”Sluta fly. Den här boken kommer att hjälpa dig att hitta det du söker.” Han uppmanade mig också att ta kontakt med Jehovas vittnen när jag kom tillbaka till Australien.

 Jag följde pappas råd och letade upp en Rikets sal som låg nära mitt hem i Brisbane. Jag tackade ja till en bibelkurs. Bibliska profetior, som de i Daniels sjunde kapitel och Jesajas nionde kapitel, fick mig att förstå att Guds regering – som är helt fri från korruption – kommer att styra över oss i framtiden. Jag fick veta att jorden ska bli ett paradis. Jag ville leva på ett sätt som Gud godkänner, men jag insåg att jag var tvungen att få ordning på mitt humör, sluta missbruka droger och alkohol och upphöra med min promiskuösa livsstil. Jag flyttade ifrån den tjej jag bodde ihop med, och jag lyckades ta mig ur mitt beroende. Allteftersom jag började lita mer på Jehova kunde jag be honom om hjälp att klara av andra förändringar.

 Sakta men säkert gick det upp för mig att det jag lärde mig kunde förändra en människa i grunden. Bibeln förklarar att om man anstränger sig kan man ta på sig ”den nya personligheten”. (Kolosserna 3:9, 10) Medan jag själv kämpade för att lyckas med det insåg jag att det jag hört om pappas förändring kunde vara sant. Nu ville jag inte längre vara arg och bitter på honom, utan försonas. Till slut kunde jag förlåta pappa och släppa allt hat jag burit på sedan barnsben.

 När jag var ung lät jag andra dra in mig i en destruktiv livsstil. Bibelns varning stämde in i mitt fall; dåligt umgänge fick mig på avvägar. (1 Korinthierna 15:33) Men nu har jag vänner som är Jehovas vittnen och som jag kan lita på, och de har hjälpt mig att bli en bättre människa. Bland dem träffade jag också min underbara fru, Loretta. Tillsammans hjälper vi andra att se hur Bibeln kan vara till nytta för dem.

 Tack vare Bibeln fick jag se min pappa bli något jag aldrig hade trott – en kärleksfull make och en ödmjuk, fridsam kristen. När jag blev döpt som ett Jehovas vittne 1987 var pappa där. Det var första gången i mitt liv som han kramade om mig!

 I mer än 35 år delade pappa med sig av Bibelns hoppfulla budskap till andra tillsammans med mamma. Han blev en arbetsam och omtänksam person som var känd för att hjälpa andra. Under de här åren lärde jag mig att älska och respektera honom. Jag var stolt över att kallas hans son! Han gick bort 2016, men jag minns honom fortfarande med värme eftersom jag vet att både han och jag kunde göra stora förändringar när vi började tillämpa det Bibeln lär. Mitt tidigare hat är som bortblåst. Jag är också tacksam att jag fann min himmelske far, Jehova Gud, som lovar att göra slut på allt som orsakar problem för familjer jorden runt.