Marta, ett Jehovas vittne i Guatemala, håller på att lära sig kekchí för att kunna sprida Bibelns budskap till människor som talar det språket. En dag såg hon en man komma ut från ett sjukhus. Av hans utseende att döma gissade hon att han kom från en by uppe i bergen där man talar kekchí. Hon visste att Jehovas vittnen sällan hade predikat i det området, så hon gick fram till honom och började vittna på sin knaggliga kekchí.

 Hon erbjöd honom en bibelkurs. Då blev han glad och lät intresserad, men han sa att han inte hade några pengar till en sådan kurs. Hon förklarade att Jehovas vittnens bibelkurser inte kostar något. Hon sa också att han kunde studera via telefon och att hela familjen kunde vara med. Och då tackade mannen ja. Eftersom han kunde prata och läsa spanska gav hon honom Nya världens översättning av Bibeln på spanska. Han fick också Vad lär Bibeln? på kekchí. Veckan därpå började hon studera med honom, hans fru och deras två barn via telefon. De studerade två gånger i veckan. Marta berättar: ”Vi studerade på spanska eftersom jag inte är så bra på kekchí än, och sedan översatte han det vi sa till sin fru. Men barnen förstod spanska.”

 Den här mannen visade sig vara pingstpastor, och han började undervisa sina församlingsmedlemmar om det han själv fick lära sig. De tyckte om det de fick höra och undrade var han hade lärt sig allt det här nya. När han berättade om bibelkursen, så kom de en efter en och ville vara med. Snart var 15 personer med på kursen varje vecka när Marta ledde den via telefon, och de lade en mikrofon bredvid telefonen så att alla kunde höra.

 Marta berättade för äldstebröderna i församlingen om det här, så en av dem besökte byn. Han bjöd in de intresserade personerna där till ett offentligt tal som kretstillsyningsmannen a skulle hålla i en by som låg en timme bort med bil och sedan ytterligare två timmar till fots. De tackade ja till inbjudan, och 17 av dem kom.

 Några veckor senare besökte kretstillsyningsmannen och några andra vittnen byn, och de stannade där i fyra dagar. På förmiddagarna tittade de på de filmer som finns på kekchí på jw.org och studerade broschyren Vilka gör Jehovas vilja i vår tid? Och på eftermiddagarna tittade de på olika inslag på JW Broadcasting. Kretstillsyningsmannen ordnade också så att alla fick en egen bibelkurs.

 Under de här fyra dagarna predikade förkunnarna också i andra kekchítalande byar i närheten och bjöd in till ett särskilt möte. Vid det här mötet fick alla de 47 närvarande frågan om de ville studera Bibeln, och elva familjer tackade ja.

 Några månader senare började äldstebröderna hålla möten i den första byn varje veckoslut. Nu är det omkring 40 som regelbundet är med på mötena, och när det var dags för minneshögtiden var det 91 närvarande!

 När Marta tänker tillbaka på hur allt det här började och hur det utvecklades, säger hon: ”Jag är så tacksam mot Jehova. Ibland känns det som att man inte kan göra så mycket. Men vi är redskap i Jehovas händer. Han såg vad som fanns i hjärtat hos de här byborna och drog dem till sitt folk. Jehova älskar dem.”