Många Jehovas vittnen tycker om att skriva brev och vittna på det sättet. Här kommer några erfarenheter från USA som visar att brevtjänst kan vara ett bra sätt att sprida Bibelns budskap.

Syster Carlee Ruggles är 13 år och bor i Blue Ash i Ohio. Hon fick en respons på ett brev som hon verkligen inte hade väntat sig.

En dag när Carlee var ute i trädgården svängde plötsligt en motorcykel in på uppfarten. Föraren hoppade av, viftade med ett kuvert och skrek: ”Vem har skickat det här brevet?” Carlee såg att det var ett brev som hon hade skrivit.

Carlees föräldrar kom utspringande, samtidigt som hon utan att tveka sa: ”Det var jag som gjorde det.”

Vad förvånade hon och hennes föräldrar blev när han sa: ”Ditt brev var precis vad jag behövde!” Han berättade att han har känt sig väldigt ensam under pandemin och att brevet var väldigt uppmuntrande. Dessutom hade han nyligen förlorat sin bror, och Carlees brev hade gett honom tröst i sorgen.

Innan han åkte sa han: ”Fortsätt skriva! Människor blir verkligen berörda av de här breven, oavsett om ni får veta det eller inte.”

Det här har gjort Carlee ännu mer motiverad att fortsätta skriva brev. ”Det var så häftigt att Jehova använde mig för att uppmuntra någon”, säger hon. ”Våra brev kan verkligen göra skillnad i människors liv.”

Syster Myrna Lopez, som bor i Center i Texas, hade börjat fundera på om hennes brev verkligen gjorde någon nytta. Men så fick hon veta att hennes syskonbarn hade hamnat i fängelse. Han hade gått på mötena när han var liten, så hon bestämde sig för att skriva till honom och försäkra honom om att Jehova inte hade glömt honom.

Så småningom svarade han på Myrnas brev. Han berättade att han kände sig orolig och vilsen efter allt som hade hänt. I fängelset hade han fått tid att tänka på sin barndom, och han hade börjat läsa Bibeln och be till Jehova. Han skrev att hennes brev var ett bönesvar och ett bevis på att Jehova fortfarande brydde sig om honom.

Syster Natalie Bibbs, som bor i Norcross i Georgia, fick svar från en kvinna som hade hittat ett av hennes brev när hon var ute och sprang. Hon såg det ihopvikta brevet ligga på trottoaren och sprang först bara förbi. Hon kan inte förklara varför, men hon bestämde sig för att springa tillbaka och ta upp det.

Kvinnan skrev till Natalie: ”Jag hade haft en riktigt jobbig vecka och behövde verkligen en ljusglimt i tillvaron. Och vilken ljusglimt jag fick!”

Natalie säger: ”Det här svaret övertygade mig om att Jehova välsignar våra ansträngningar oavsett vilken tjänstegren det handlar om.”

Syster Laura Martinez, som bor i Athens i Texas, brukar lämna brev till personalen i mataffären när de kommer ut med hennes kassar till bilen. En av dem berättade hur mycket brevet betydde för henne. Det fick Laura att skriva ytterligare två brev till henne, och nu studerar de Bibeln tillsammans.

När vi gör olika sorters tjänst så vet vi inte ”vad som kommer att lyckas bäst”, men vi vet att Jehova alltid välsignar våra ansträngningar att sprida hopp och tröst från Bibeln. (Predikaren 11:6)