Jean Crespin och ”Martyrernas bok”

ÅR 1546 dömdes 14 män från Meaux i Frankrike skyldiga till kätteri. Som straff skulle de brännas levande på bål. Vari bestod deras brott? De höll möten i privata hem, bad, sjöng psalmer, högtidlighöll Herrens nattvard och deklarerade att de aldrig kunde acceptera ”papistisk avgudadyrkan”.

På dagen för avrättningarna ställde den katolske läraren François Picard männen till svars för deras uppfattningar om Herrens nattvard. De i sin tur frågade ut honom om den katolska transsubstantiationsläran, som går ut på att brödet och vinet mirakulöst förvandlas till Jesu kött och blod. ”Smakar brödet kött?”, frågade de. ”Och smakar vinet blod?”

Trots att Picard blev dem svaret skyldig, band man de 14 männen vid pålar och brände dem levande. De som inte fått sina tungor avskurna sjöng psalmer. Prästerna vid avrättningsplatsen försökte överrösta dem genom att själva sjunga så högt de kunde. Dagen efter, på samma plats, förkunnade Picard att de 14 skulle drabbas av evig fördömelse i helvetet.

På 1500-talet var Europa en farlig plats för religiösa oliktänkare. Många som ifrågasatte kyrkans etablerade läror utsattes för ohyggliga lidanden av sina religiösa motståndare. Jean Crespins bok Le Livre des martyrs, som gavs ut i Genève i Schweiz år 1554, är en uppteckning över sådana lidanden. Den är även känd som Histoire des martyrs. *

En jurist ansluter sig till reformationen

Crespin, som föddes omkring 1520 i Arras i vad som nu är norra Frankrike, studerade juridik i Leuven i Belgien. Det var troligen där som han för första gången kom i kontakt med reformistiska tankar. År 1541 reste han till Paris för att arbeta som sekreterare åt en framstående jurist. Där bevittnade han hur Claude Le Painctre brändes på bål för kätteri på Place Maubert. Crespin blev djupt imponerad av den tro som visades av denne unge guldsmed som avrättades därför att han, som Crespin uttryckte det, ”hade kungjort sanningen för sina föräldrar och vänner”.

Vid den här tiden började Crespin arbeta som jurist i Arras. Men snart ledde hans nya trosuppfattningar till att han anklagades för kätteri. För att undvika en rättegång flydde han till Strasbourg i Frankrike, och senare slog han sig ner i Genève. Där fick han möjlighet att vara tillsammans med anhängare till reformationen. Han gav upp sin juridiska karriär och blev i stället boktryckare.

Crespin publicerade religiösa verk av reformatorer som Jean Calvin, Martin Luther,  John Knox och Theodor Beza. Han tryckte den grekiska texten till den del av Bibeln som brukar kallas Nya testamentet, och dessutom tryckte han hela Bibeln eller delar av den på engelska, franska, italienska, latin och spanska. Men det som gjorde Crespin känd var ”Martyrernas bok”. I den gjorde han en sammanställning av en rad så kallade kättare som hade avrättats mellan 1415 och 1554.

Syftet med martyrförteckningen

Mycket av den litteratur som skrevs av reformatorerna fördömde de katolska myndigheternas brutalitet. Den stärkte folket genom att framställa de protestantiska martyrernas ”hjältemod” som en förlängning av det lidande som Guds tjänare i det flydda, bland annat de första kristna, hade fått utstå. Crespin sammanställde en förteckning över dem som hade dött för sin tro för att ge andra protestanter förebilder att efterlikna. *

Crespins bok är en sammanställning av ögonvittnesskildringar, rättegångsprotokoll och vittnesmål som de anklagade nedtecknade under sin fångenskap. Dessutom tog han med uppmuntrande brev som skrevs till de fängslade, och en del av dem innehöll många bibelcitat. Crespin ansåg att skribenternas tro var ”värd att bli ihågkommen för eviga tider”.

Många av de lärofrågor som behandlas i Crespins bok gäller välkända dispyter mellan katoliker och protestanter. Förföljarna och de förföljda tvistade till exempel om bruket av bilder i tillbedjan, skärselden, böner för de döda, huruvida Jesu offer upprepades under den katolska mässan och om påven var Guds representant.

Crespins bok vittnar om de kontroverser och den intolerans som kännetecknade den här våldsamma perioden. Crespin inriktade sig visserligen på katolikernas förföljelse av protestanterna, men vi får inte glömma att protestanter också har förföljt katoliker med en liknande glöd.

Historien igenom har falsk religion fläckat ner sig med ”blodet från profeter och från heliga och från alla dem som har slaktats på jorden”. Ja, blodet från dem som Gud erkänner som trogna martyrer ropar verkligen på hämnd. (Uppenbarelseboken 6:9, 10; 18:24) En del av dem som led och dog för sin tro på Jean Crespins tid var med all sannolikhet uppriktiga i sitt sökande efter religiös sanning.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 12]

Titelsidan i Crespins ”Martyrernas bok” (1564 års utgåva).

[Bild på sidan 13]

Protestanter avrättas inför kung Henrik II av Frankrike och hans hov.

[Bildkälla på sidan 13]

Bilder, båda sidor: © Société de l’Histoire du Protestantisme Français, Paris.